härligt nu  fanns du här ..<3 med ditt lekfulla sätt

tickelitack

klickeli  klack–ack jag är nästan helt däckad,och jag

hade ju tänkt att jag skulle skriva lite mer lekfullt

och

lättsamt här

och nu är det helt omöjligt att ta nåt  ‘lätt’

ja inte vet jag heller om jag tror på

kaj Pollaks ‘det lätta är det rätta ‘filosofi

i dag  fastnade jag i att tänka på

VARFÖR jag blir

förkyld just nu

då jag så gärna VILLE  va med på den stora

gemensamma aktionen

men nä min kropp bromsar

och jag får finna mej i att stanna hemma

en rent FYSISK BROMS

klarar jag inte av då det blir allvar och kravfullt då

det blir kamp får jag kramp ..då ??

kvalfullt

..måste det alltid vara mer lekfullt fortfarande för

mej ??

att läka genom att leka den enda framkomliga

vägen ???

varje dag har jag nu tänkt att i morgon känns det

nog mer stabilt ..men nä förkylnings och stresskänslan

bara fortsätter ..jag måste ge mej

drömde förresten också  i natt att A * som är skådespelare

vände sej om framför mej ,jag såg hans randiga regnvåta byxor och han

sa ”nu går jag

inte  längre jag vänder här ”

Nu väljer jag att stöda mej mot den drömbilden och

sluta pressa mej själv med tankar på hur jag kanske

skulle orka resa ändå ..eller  hu så ruskigt mycke jag

kommer att missa osv

allt hänger inte exakt på vad jag gör eller orkar just

nu

och inte heller mitt livsöde väl ??

varför hakar jag upp mej så här på en sån sak

som någon annan bara skulle rycka på axlarna åt å

säja ‘ähhh jag har ingen lust’

meen såå får  ju JAG  aldrig göra

och i stället blir jag kanske sjuk ??

äsch så kråktråkigt krångligt

måste jag ens ha en förklaring

ja för det är  så att jag brinner för saken i sej

..men det kan jag  göra ändå

 på andra sätt

vid en annan

tidpunkt

 på en annan plats

kommer att tänka på en dikt  skalbaggen

minns bara fragment nu

”för att kunna flyga behöver  du våga dej högst upp på strået …där rädslan och svindeln kommer …den slutar ”för att kunna flyga måste skalet klyvas och en gynnsam vind råda”

och just nu i dag räckte den gynnsamma vinden  ,bara till att vagga mej ömt och varsamt i hängmattans famn ..för jag har klättrat så högt upp i för många strån redan och det har blåst ocjh svaijat så att jag förkylt mej ,klivit ner igen och stängt skalet .

det skyddet behöver jag  nu och då  i den här brutala och karga omvärlden

(som nu till o med Anders Borg tyckte att vi lever i 😉 fast det  är en heelt annan kontext

vet inte vaaa jag vill  kalla mej i dag …Krankeela,vankela eller en Älvfe