Vaknar i en känsla som om jag fortfarande var vaggad i hängmatts sväng

gungningarna från i  går,den   där stunden i vårsolen 

..upptagen av min sårbarhet

..sårighet svårigheter ..pickar i mina tankar

sej fram ..jag har svårt att koppla av och njuta  då jag går ut och

lägger mej i hängmattan sen i dag  igen.

Ber trädet den gamla ASKEN om

stöd ..och ett svar tonar fram ..efter en stund 

… se min stam ,hur den växt

till sej  .. i luft..en gren hit en gren dit ,

ett böj åt söder på min huvudstam .

En gren är torr en annan död

..men se så många jag har ett helt grenverk !!

Jag har .. en trädkrona   och  ett helt rotverk har jag ju sen SKAPAT UNDER

GRÄSETS RÖTTER ..som trevar sej fram i bergets sprickor, vindlar sej fram

, buktar sej uppåt i böjar till o med likt sjöorms slingrande armar mitt i

backen ..

VILKEN styrka manifesteras inte i mina gestaltningar..

förvaltningar ..förvandlingar —och år efter år har det tagit.. inte en enda

gren växer spikaktigt efter ‘matematiska’ aritmetiska  sannolikhetskalyler

..plötsligt görs ett hopp hit och ett annat dit

ja jag menar det är nåt som i sej

tröstar mej där jag ligger i hängmattan ..att askens grenar spretar sej hit och

dit  enligt sin egen logik eller… genetik

Nåt som svarar på min undran vart allt det jag sysslar med sk leda ..att bara

följa de impulser som känns meingsfyllda ,men  som jag inte säkert vet vart  

de leder mej

blåsigare dag i dag kallt i hängmattan ,Dagen efter det påskupprop jag hade

velat delta i men inte orkade åka iväg till ..rädd för hur det skulle kännas så

här efteråt  Brukar drabbas av stark självkritik ..själv anklagelse angrepp då

jag inte klarat av att göra det jag vill eller föresatt mej som mål ..men ganska

förvånad att jag i stället känt mej mest sårbar ..haft en medkänsla med mej

själv och jag tror jag ska  ..och kan  se det som ett framsteg .

Varje gång den där sårskorpan rivs upp tror jag nu att en bit av det så länge

förträngda såriga minnet läker ..ytterligare något…

***ÄlvFe