Vaknar i en känsla som om jag fortfarande var vaggad i hängmatts sväng
gungningarna från i går,den där stunden i vårsolen
..upptagen av min sårbarhet
..sårighet svårigheter ..pickar i mina tankar
sej fram ..jag har svårt att koppla av och njuta då jag går ut och
lägger mej i hängmattan sen i dag igen.
Ber trädet den gamla ASKEN om
stöd ..och ett svar tonar fram ..efter en stund
… se min stam ,hur den växt
till sej .. i luft..en gren hit en gren dit ,
ett böj åt söder på min huvudstam .
En gren är torr en annan död
..men se så många jag har ett helt grenverk !!
Jag har .. en trädkrona och ett helt rotverk har jag ju sen SKAPAT UNDER
GRÄSETS RÖTTER ..som trevar sej fram i bergets sprickor, vindlar sej fram
, buktar sej uppåt i böjar till o med likt sjöorms slingrande armar mitt i
backen ..
VILKEN styrka manifesteras inte i mina gestaltningar..
förvaltningar ..förvandlingar —och år efter år har det tagit.. inte en enda
gren växer spikaktigt efter ‘matematiska’ aritmetiska sannolikhetskalyler
..plötsligt görs ett hopp hit och ett annat dit
ja jag menar det är nåt som i sej
tröstar mej där jag ligger i hängmattan ..att askens grenar spretar sej hit och
dit enligt sin egen logik eller… genetik
Nåt som svarar på min undran vart allt det jag sysslar med sk leda ..att bara
följa de impulser som känns meingsfyllda ,men som jag inte säkert vet vart
de leder mej
blåsigare dag i dag kallt i hängmattan ,Dagen efter det påskupprop jag hade
velat delta i men inte orkade åka iväg till ..rädd för hur det skulle kännas så
här efteråt Brukar drabbas av stark självkritik ..själv anklagelse angrepp då
jag inte klarat av att göra det jag vill eller föresatt mej som mål ..men ganska
förvånad att jag i stället känt mej mest sårbar ..haft en medkänsla med mej
själv och jag tror jag ska ..och kan se det som ett framsteg .
Varje gång den där sårskorpan rivs upp tror jag nu att en bit av det så länge
förträngda såriga minnet läker ..ytterligare något…
***ÄlvFe