Nu har jag druckit en hel termos ört te ,rölleka och mynta ..min midsommargäst har åkt och jag mår nästan lite illa av all nypotatis och sill ..(kan ju bero på att jag annars äter mest låg kolhydratkost.)

Kikade in på underbaraclaras blogg ..intressant .men ändå ganska tendigt tyckte jag ..ska kika mer på den en annan dag ..

Marie Louise Ekman intervjuad av Katarina de Haar ..varför får jag för mej att det ska kunna vara så intressant ..helt vanliga människors liv är ju minst lika intressanta att lyssna på ..bara det att någon delar med sej av sina tankar ,minnen ,uppevelser ..gillar jag ..lyssnar nästan föör mycket ..när lyssnar jag på mej själv  ..egentligen ?

Jag vet inte varför jag tror på skrivandets förvandlande kraft ..men jag har upplevt det själv att nånting händer medan jag bara skriver på ..va kan de va ..att nånting inom mej blir upplyft av att bli uppmärksammat (av mej själv ) blir respekterat ..sånt som blivit undanskuffat i vardagslarmet..lyssnar jag på mej själv bättre då /medan jag skriver ?

Det spelan nästan ingen roll vad jag gör  så är det ändå ngt annat som blir bortgömt ,glömt ..minns just nu då jag skrev en uppsats och valde att inleda med Pär Lagerquist dikt ..först då lossnade uppsatsen ..kändes hel

nånting Om den mor som hämtar in om kväll

ett bortglömt ting ,tyst tar det in i huset /ljuset..

en uppsats om mystik var det ..

Men saker kan ju också bli liggande inne i huset..undangömda för ljus och luft

Kan det ibland bli stabbigt och stillastående vrår inom mej där nånting fastnat , ligger och blir skämt ,möglar det ..sprider ut ett mögelstink till andra delar i livet ..då det blir framlyft ..bara jag orkar gå dit in till den minnesvrån ..vända på nåt ..vidröra ..

eller hur än den yttre situationen ser ut om jag hinner med att rensa mej igenom intrycken sortera dem .få in dem i ett förståelsefält uthärdar jag ..på ett annat sätt

*** vissa saker är ju bara för smärtsamma ,obehagliga ,måste vila /mogna sej fram..jag bara önskar att jag kan bedöma när och hur.

Jag kan ju bara skriva inför mej själv .. som Torgny lindgren sa om musiken –det är musiken som väljer dej ..så är det ju också med skrivandet och orden ,de väljer att leta sej fram ..eller hålla sej tillbaka

Men ibland blir jag alldeles förfärad inför hur rädda många kan vara för att våga uttrycka något inifrån sej själva ..och då måste jag påminna mej om hur rädd jag själv varit ..Jag har en vän sen över 20 år som knappt ens vågar trycka på en gilla knapp på fB ..,eller vill hon inte visa sej ??

fast jag känner henne sen så lång tid tillbaka vet jag att jag inte heller kommer att få nåt riktigt svar av henne om jag frågar men det känns så sorgligt ..vi har känt varann så länge och kunde dela livsupplevelser ,vardag ,,jag tycker det skulle va  himla trevligt då vi bor så lång ifrån varandra

bara chatta eller meijla eller via en privat blogg om vardags händelser ..men vad fasiken äär det ,det kan bara inte vara ovanan av digitala media ..som tidigare brevskrivande kunde ju det va så mycket lättare ..alltså helt underligt att jag får mycket närmare kontakt med nya personer än med dem jag känt länge ..fler av dem gillar inte att höra av sej via datorn ..varför har jag sån otur ??

kanske ska jag ta det så  som ngt positivt

just för att jag  blir tvungen att skapa nya kontaktnät  ??