den här sommaren..minimera alla krav

Jag har inte tänkt mej göra så mycket speciellt,bara ta vara på det jag orkar

*vakna tidigt ,om det går , de tidiga timmarna för att sen sova siesta mitt på dan ,jag klarar inte hettan blir helt slut och får ont ..eftermiddagar och kvällar hoppas jag kunna göra  nåt .

Skriva på ett bearbetande sätt om det funkar eller måla …

…bara vara här i trädgården  peta och påta ,fixa med det jag orkar . Börjar känna att jag måste klippa trädgårdsgångarna nu .

* Väva  emellanåt och träffa vänner                                    

citerar ur den trofaste trädgårdsmästaren

”Nya frön är trofasta .

De rotar sej djupast

på de platser som är allra tommast

”de som berövats tron på själva livet är de som bäst vet att lustgården finns där under det öde fältet att de nya fröna helst söker sej tll tomma öppna platser–även när denna plats  är ett sörjande hjärta,ett plågat sinne eller en sargad själ ”

”det vi helst vill ägna oss åt kan bli det vi minst ägnar oss åt,om vi inte samtidigt inser att något väntar på att vi ska röja mark åt det,något som finns i vår närhet ,något som älskar,något som väntar på rätt jordmån för att kunna manifestera sej helt och fullt”

dessutom hävdar Clarissa att hon fått gåvan under sin uppväxt av  sin invandrande fosterfamilj  ”den gåva som är den svåraste att ta emot –insikten  ,den absoluta vissheten om att livet hämtar sig,förnyar sig,hur många gånger det än får ett knivhugg i ryggen,kläs av inpå bara kroppen,kastas till marken,såras,förlöjligas,nonchaleras,föraktas,torteras eller görs maktlöst”

det känns tröstande med hennes övertygelser,jag vill också tro så

alltså Clarissa Pinkkola Este’s hon som också skrivit boken Kvinnor som slår följe med vargar..om sagornas livsvisdom

vad är det som landar ..i skrivandet ?

det som är skönt med bloggskrivande tycker jag är att  jag skriver helt ur mitt eget liv ..olika infallsvinklar men ändå …bara jag kan ju veta hur mitt liv ser ut och bara jag kan bära mitt eget liv ..sen kan nån gå vid min sida ,vi kan gå vid varandras livsödes berättelser  och puffa lite på varann

men ingen behöver känna sej skyldig att responsa ..

och bara  det räcker en bra bit på väg om vi själva vågar ta tag och dra i några livstrådar ..de kanske rätas ut lite grann eller så märker vi var det trasslats ihop ,var det sitter en extra tjorva som det gäller att inte dra för hårt i ..snarare stanna uppp vid ,återkomma till då krafterna tillåter cirkla runt omkring  se hur det kan lösa upp sej ..bre ut tanke och känslotrådar ,kanske tvätta dem som är nerkletad ..lägga de blöta på tork …så de inte ruttnar hja vilka bilder kan uttrycka vad jag försöker beskriva ..testar ..

**att bara jag själv tar tag i nåt ur mitt eget inre
Det finns ju så mycket smärta och sorg i alla s våra liv ..och den blir inte mindre ,försvinner inte  fast vi försöker gömma eller glömma ..men visst… vissa pauser behöver eller t.o.m måste man unna sej

nu exv väckte det någon * berättade upp min egen livshistorias ‘fadersdrama’som jag ofta känner att jag försöker hitta pauser i att förhålla mej till

**..alltså
jag skriver nog in det här i bloggen också ..för det är ju ett av mitt livs huvud draman
nu blir det bara ett skelett ..huvud dragen ..
snabbt

*jag vill nästan genast bli ironisk,för det är så smärtsamt fortfarande ;(..
det är nu minst 20 år sedan ..det är inget nytt men det fortsätter att påverka familjerelationerna för tid och evigheter .
Ja jag menar inte att jag är bitter eller helt frustrerad nej ..jag har hittat sätt att bearbeta ..köpt ett eget gammalt hus osv.

då mina föräldrar skiljde sej  intygade min mor om hur RÄTTVIST allt skulle bli ..allt skulle delas så brrrra mellan oss syskon
*och jag LITADE PÅ DET

men plötsligt hade hon skrivit under ett papper hos juristen att allt ..hela hemmet ,huset och marken ,skulle gå till min bror ..den enda killen i familjen..och en pytteliten ersättning skulle gå till oss fyra döttrar !!

MEN min bror ,som fick stället ,har fått cancer …prostata och lever vidare med den ,,,hur hamnade jag här ??

..jag fortsätter .. familje sorger är ohyggligt tunga och mer avgörande för hur man känner sej än ..man vill erkänna ..tror jag  alltså det är min egen erfarenhet

** något som slår till som en chock –en krock i relationerna och det gör bara ont ..man försöker komma undan ,kravla sej iväg en bit från trauma centrum ,för att få luft ,ljus ..komma upp *’på torra land’

som om man blivit utkastad i havet ,’

det finns ju filosofer som beskriver det som ett existentiellt grudtillstånd ..”människans utkastadet ”i tillvaron som helhet

att känna sej ut satt från sin egen familj ,

orätt behandlad av dem som utgjort en grundstarts plats i livet

berör väl det mest på ett psykologiskt plan

*OCH nu då min far är över åttio år ..börjar bli glömsk ..beroende av omvårdnad ,hans sambo verkar vilja hålla allt inom deras egen relation ..men hon kommer ju att bli tvungen att släppa in nån

Min bror och hans familj som byggt ett hus på samma tomt verkar inte ha någon nära oc varm reltion heller ..trots att han fick allt .Det gör mej numera mest lessen för jag har börjat känna nån sorts medkänsla med min far ..han förstod inte bättre ..fattade inte att det inte löste några problem.

Men förstår att han pressade fram det där DÅ för att han ville skydda sej från att ha min mor springande där runt huset .Alltså trodde han att om inte vi döttrar hade tillgång skulle inte heller hon komma dit ..och det har ju funkat så långt .

Men det innebär ju inte att min bror och hans fru BRYR SEJ OM  de snarast verkar vänta bara på att han ska försvinna så de får va i fred .och HA ALLT !

**till o med som om det också finns en otäck bitterhet där hos min bror att han är sjuk och far ännu frisk ,,som om det finns nåt hot redan i det faktum att han kan dö före min far !

 

Så supersorgligt ..tragiskt är det .

**dessutom är det nog helt klart att då han ,min far inte finns mer,kommer det inte att bli lätt att dela det som handlar om arvsrätt .

Jag försöker hålla mej på en lagom distans ..jag kan inte trolla med så komplexa saker ..även om det gäller min egen ursprungsfamilj

Ja och jag vet att det inte är ovanligt med en massa komplexa arvstvister ..fler av mina bekanta och vänner berättar ,om syskonfejder och jag vet inte hur jag själv ska ‘komma undan’ kanske är det vanligare än att det inte blir sånt .

*ja så ser jag nog på det ,att det gäller att jag inte kastar mej in i det med näbbar och klor ..jag har inte lust att bli söndersliten ..igen