om jag skriver här

fastnar min text ända ner i bilden *********

i dag vaknade jag med Mikael Wiehes ord ringande i mina öron 

Men om din dag ..må din dag  …jag vill strö aaalll min  kääärlek ööver dej 

..och om du vill ska jag ge dej mina sånger

..jag vill stå vid din väg

..ssåååm ett blommande körsbärs träd

..ja  som en sked fylld av lingon 

jag andades in kärleks atmosfären i orden ..hans gåva till alla utförsäkrade

  ..de orden gick jag omring i ett bra tag ..härligt ..måste ta och lýssna på den  igen

sen kände jag att just i dag ville jag ha sån där skönhet

som liknade det han beskrev

bara en näckros skönhet

kunde fylla min längtan

jag kände mej  lite

ned dammad

av ett puder

som kunde  fallit

från ett ärrat ansikte

som varit fyllt av rädsla

ett puder damm

ett förvirrat liv

väckte till liv

ett minne av en relation som blev helt fel

en person

som förirrat sej långt bort från sin bestämmelse

den berättelse jag hörde

i går kväll

och mina sinnen behövde få vila sej

damma av sej vid en

damm

Ibland (dvs .oftast 😉  får jag för mej att jag kan hjälpa ,ska göra försöka och VILL alldeles föör mycket . men visst jag kan sätta gränser lite  snabbare… alltmer jumer ..jag gör det

Men sorgen kommer jag inte undan ,sorgen att vara tvungen att gå …att släppa taget..att inte kunna hjälpa ..som att lämna en drunknande att sjunka ner i djupen och veta att släpper jag inte så kommer jag att också att dras med ner i de bottenlösa djupen av förtvivlan

eller ..så kommer min handled att brytas … men huu

vad svårt att se då någon verkar vara utanför all räddning

och det är kanske värst

att den eg inte verkar kunna ta emot de händer som vill

och egentligen är tillräcligt starka

som tillsammans skulle kunna dra

upp

alltsådet finns andra händer än mina

de fanns där och jag kunde gå

men hon verkar ha avvisat dem alla

det gör mej oerhört sorgsen

för hon har en mängd gåvor

..ja ja det här var gåtfullt skrivet

men jag kan inte beskriva det på något annat sätt än det här just nu