om jag skriver här
fastnar min text ända ner i bilden *********
i dag vaknade jag med Mikael Wiehes ord ringande i mina öron
Men om din dag ..må din dag …jag vill strö aaalll min kääärlek ööver dej
..och om du vill ska jag ge dej mina sånger
..jag vill stå vid din väg
..ssåååm ett blommande körsbärs träd
..ja som en sked fylld av lingon
jag andades in kärleks atmosfären i orden ..hans gåva till alla utförsäkrade
..de orden gick jag omring i ett bra tag ..härligt ..måste ta och lýssna på den igen
sen kände jag att just i dag ville jag ha sån där skönhet
som liknade det han beskrev
bara en näckros skönhet
kunde fylla min längtan
jag kände mej lite
ned dammad
av ett puder
som kunde fallit
från ett ärrat ansikte
som varit fyllt av rädsla
ett puder damm
ett förvirrat liv
väckte till liv
ett minne av en relation som blev helt fel
en person
som förirrat sej långt bort från sin bestämmelse
den berättelse jag hörde
i går kväll
och mina sinnen behövde få vila sej
damma av sej vid en
damm
Ibland (dvs .oftast 😉 får jag för mej att jag kan hjälpa ,ska göra försöka och VILL alldeles föör mycket . men visst jag kan sätta gränser lite snabbare… alltmer jumer ..jag gör det
Men sorgen kommer jag inte undan ,sorgen att vara tvungen att gå …att släppa taget..att inte kunna hjälpa ..som att lämna en drunknande att sjunka ner i djupen och veta att släpper jag inte så kommer jag att också att dras med ner i de bottenlösa djupen av förtvivlan
eller ..så kommer min handled att brytas … men huu
vad svårt att se då någon verkar vara utanför all räddning
och det är kanske värst
att den eg inte verkar kunna ta emot de händer som vill
och egentligen är tillräcligt starka
som tillsammans skulle kunna dra
upp
alltsådet finns andra händer än mina
de fanns där och jag kunde gå
men hon verkar ha avvisat dem alla
det gör mej oerhört sorgsen
för hon har en mängd gåvor
..ja ja det här var gåtfullt skrivet
men jag kan inte beskriva det på något annat sätt än det här just nu
din medkänsla för de som finns med dig och som skulle må så bra att vara med dig,är obeskrivligt vacker..du beskriver detta så alldeles oerhört fantastiskt vackert,vad just livet handlar om..vad kärlek och omtanke handlar om..livsvärde och ovillkorlig kärlek över alla gränser..en kärlek som är den mest mänskliga..vi befinner oss i en tid då djungelns lag råder,tyvärr..och det är ju så viktigt att vi plockar fram det medmänskliga som vapen mot djungelns grymma lag..
tack ..så vackert sagt ..jag rörs till tårar ..tycker ju inte att jag lyckas speciellt bra själv
din medkänsla för de som finns med dig och som skulle må så bra att vara med dig,är obeskrivligt vacker..du beskriver detta så alldeles oerhört fantastiskt vackert,vad just livet handlar om..vad kärlek och omtanke handlar om..livsvärde och ovillkorlig kärlek över alla gränser..en kärlek som är den mest mänskliga..vi befinner oss i en tid då djungelns lag råder,tyvärr..och det är ju så viktigt att vi plockar fram det medmänskliga som vapen mot djungelns grymma lag..Jg är så glad att jag får finnas här med Dig och Dina vänner! Hörni tjejer…vi behöver varandra! Lets go for it!
ja ..visst .. vi beöver varann ..bara det här behovet att skriva ..beskiva och dela ..att det passar oss är en gemensam grund..och det känns som om vi ger oss av varandras liv
Den här relationen jag beskriver i bloggen blev aldrig så ..och här kom en rest av sorgen ..utlösst på nåt sätt av nyckelordet Puder damm ..hon pudrade sej mycker och hade en ärrad ansiktshud .. hja det råkade sej att det berördes ..och jag bara föll in i de där orden ..hon är fortfarande ett mysterium ..väldiga klyftor ….ja jag bara vet att hnne kan jag inte nå någon äkta kontakt med ..
Så jobbigt att behöva känna så =0(
Hemistyrkepepkram ♥
ja det var egentligen en tidigare relation som jag nyss blev påmind om .i ett samtal .En relation ,en väldigt olycklig tjej ..som egentligen har otroligt starka gåvor på många plan …och som jag först blev så glad att lära känna ….men då vi träffades för ngt år sen märkte jag att nåt var fundamentalt fel med henne ..så fjär på nåt sätt ..som om hon kanske var lite rädd för mej ..jag trängde mej inte på ..vi var ut en hel grupp och fikade i gamla Stan och där blev kontakten mer spontan .
Så jag tänkte kanske ska jag inte övertolka .
Men senare blev det mer och mer jobbigt ..hon ville inte leva ,hon använde det i sin FB ..så det snarast kändes manipulerande ..jag såg människor som helt uppenbart mådde ännu sämre än henne trösta och stötta om och om igen ..mådde ill av att se det också ,även om jag själv inte gick in
Det var ohyggligt smärtsamt ..på nåt sätt påminde vissa sidor av henne om min mor ..ja jag vet inte hur jag ska beskriva dem ..(henne som jag jämt måste hjälpa ..borde varit vuxen som liten och varit mamma förmina småsyskon så hon slapp vara det ) …dessutom kanske nån
sorts avund och utifrån den …kyla ..
rädsla för att få konkurrens ?? inte vet jag säkert ..
Men det svåraste var att ta beslutet att nu får det räcka för mej ***relationen bara plågade mej mer och mer till slut klickade jag bort henne som fb vän .Kände att jag inte kunde hjälpa och själv mådde jag pestigt ..behövde ngt skydd alltså räckte det att se henne då och då kommentera hos andra ..utan att ha henne i min egen logg …det har inte hänt med fler
men med henne kunde jag inte uppleva det konstruktivt att fortsätta kontakten ..ja nån sort energiläckage också ..och jag får alltid såna djääädrans skuldkänslor då jag ..skyddar mej ..fast vem ska göra det om jag inte gör det själv