Så gla ja blev att få det snäckskalet från en sötvattenmussla .G som har en hel ö här i närheten hade med sej några till mej och nu kan jag knappt uppskatta ett värmeljus om det inte har en sån pärlemor skimrande skäm.
Jag har inte kommit på ide´n själv det är G som hittat på ide´n ,men jag kan ju göra likadant ,pyssla vidare med ide´n ..å jag älskar det skimmer som uppstår ,och just nu då det mörknar mer och mer …alltmer
I morse skulle jag ha cyklat iväg till vedstaplandet .Jag vaknade kl 06 . 10 kikade ut alldeles kolsvart slumrade om ..trodde jag sovit en liten stund ..det såg ju så durrigt och mörkt ut fortfarande ..så jag låg och drog mej .Tänkte jag måste vila så mycket som möjligt ,jag kan ju få ont efter att ha dragit grenar också dagen innan .
Då jag äntligen stiger upp och kikar på köksklockan kan jag ju inte tro det är sant 13 .30 ..
Visst kan sånt hända ..de nätter jag inte kan sova men nu hade jag ju lagt mej tidigt .Chockerande då jag precis lovat att komma in till den som skulle köra sin släpvagn till vedplatsen 12.30 ..vad skulle jag säja då jag ringde ?
att jag tittat på fel klocka som inte var omställd till vintertid ?
Oahh jag sa ungefär som det var ..och vi bestämde en annan tid ..och nu står där en traktorkärra i skogen fylld med grenar och stubbar och kvistar
spelar det nån roll om /att jag kanske inte kommer att orka gå i morgon att jag kommer att ha ont vid varje steg ??
Jag har nog först nu också ..i mitt liv kommit att förstå hur otroligt mycket det ger att ha tid att umgås med kvinnor som gillar att fixa själva .Experimentera med mans jobb ,klara sej själva utan att vara fast i en relation.Det positiva med det ..och att man söker sej tillsammans som vänner .
Stöttar och hjälper varann ,med det där gemensamma behovet att fixa själv ..som ju också har sina gränser ,där det ändå är så att hjälp behövs.
Ja vad handlar det om ? Att testa göra trots att man är lite rädd ,för det märker jag ju att jag är ..i går kretsade en floc korpar över trädtopparna där jag halkade omkring på mossiga stenar och halkiga våta grenar .Jag gick ultra försiktigt men fortsatte samla så länge jag orkade , inte var det mer än en timme men ändå det blev ytterligare en liten stapel ved .
Och det var på vippen att jag skulle tolka det som ett omen …omen ahh betyder det otur osv
De gjorde mej i af medveten om min rädsla . Jag kan ju annars intala mej att jag är modig som vågar och orkar försöka fixa en del av min egen ved .
Och nu har jag lärt känna tre kvinnor som är ganska lika mej i det här självständighets behovet ,testa våga experimentera ,fixa med flytbroar ,ved ,bo i eget hus .
Gilla det där vardagsnära och naturnära livet ..+ vet vad det är att ha tagit ut sej ..omvärderat sitt liv
A kom och hämtade mej vi skulle ner till far och D ,D som stickexpert på mönsterstickning A ville ha hjälp att förstå ett mönster utifrån ett par sockor hon fått .Hon lärde sej sticka först vid 36 års ålder ..alltså allt det där som man valde bort tidigare i livet eller det som inte rymdes in då ..är nu kul att pröva .
Jag trodde ju ALDRIG att jag skulle kunna tycka det är nåt trevligt med att själv samla ihop min ved och inte heller kunde jag tro att jag skulle kunna det ,men nu är det nåt jag gillar .
Det svåra är BARA att göra det i lagom portioner ,så jag kan gå också dagen efter jag varit i skogen .I går hörde jag ett radio program av/med Anja Kontor som följde med en kvinna som bodde delvis i en grotta FAST hon var sjuk och spindelrädd !!!,,hade mycket smärta från nacken men hon behövde den där tiden upplevelsen ..hon hade jägarexamen,slaktade ett rådjur .. vilken tur att hon ändå fått sin sjuk ersättning .. förstår att man kan behöva omväxling trots att man har olika handikappande ..besvär
skulle vilja kunna komma iväg på den där koncerten jag blev bjuden på …så …nu hoppas jag BARA att jag inte får för ont efter det här …slitet…
Återigen är du duktig och klarar av din tillvaro själv!!
Hemikramar ♥
mmm..nån sorts ursprungsbehov ♥
härligt att se dej här igen .. då jag är närmare rent fysiskt ,men inte haft möjlighet att gå in här
Jag var här och läste ikapp mig häromdan, men sen kom nåt emellan när jag skulle kommenterar: Så vackert skimrande snäckor! Det naturen ger är oftast det vackraste.
Du sliter och släpar med veden och måste vara stolt när du fixar det själv, det ger inre styrka. Du övervinner din rädsla och då växer ditt inre. Men vad är du rädd för? Jag känner mig trygg i skogen.
ja skalen är underbara ,vackrare än på fotot ..det blir en sorts fosforiserande skimmer på ett visst avstånd som jag inte kunde fånga med min kamera.
mmm ..en viss stolthet ,på fler plan än det rent fysiska ..du har rätt !!
Och skogen i sej kände jag mej trygg med .
Men det hade regnat och var halkigt .. kanske var rädd för att inte kunna få det gjort på ett tillfreds ställande sätt ..rädd att ramla ,misslyckas
kraven som också är lust
och vilja som bara finns inom mej ,
på mej själv ..att få det gjort ,
vill så himla gärna
Dagen efter blev lasset hemkört och nu ligger det i min backe och jag kunde resa iväg ..
Att ramla när man är ensam i skogen är förstås något man bör låta bli. Har du en mobil så bör du ha den med dig! Säger jag som slarvar för de mesta och ändå har jag stukat foten en gång när jag vågsamt hoppade omkring på stenar. Sen gick jag lite vilse också och hann bli lite lite orolig tills jag sansade mig. Men: mobil med!
ahh ..tack för din omsorg ♥
ja visst telefonen borde absolut va me !!
Men visst bliiiir man lätt övermodig …nåt så speciellt att vara omsluten av skog ,att bara va i fred där ..fri ..tidlös ..från förpliktelser
..glad att höra att du också gillar .
Men hukxx du stukade dej alltså –och gick vilse ..det måste varit hemskt ..och då gör du inte om det förståss .Jag ska nog också se till att ha den med ..telefonen ..fast det ger en lkänsla av att då är man inte helt fri
Det är just vad jag gör, glömmer mobilen för att jag är så glömsk. Igår senast. Jag skulle bara gå en sväng efter skogsvägen med kameran, men hamnade på kalhygget. Där klättrade jag upp i ett jakttorn och dängde i huvudet i en tvärslå. Nåväl, det var skönt att sitta där och filosofera en stund. Jag fantiserar alltid om att det ska komma nåt mäktigt djur när ja sitter där och då har jag ju kameran som bössa. Men det händer aldrig. Sen tänkte jag på vad jag skrivit till dig, det var svårgådd mark för att där låg så mycket ved som inte var bortforslad, bara nedhuggen, huller om buller och så hade det växt gräs i det. Och jag tänkte på svågern som klev på en gren så illa att han slet upp en blodåder i foten, tur att han hade frun med sig, de gjorde förband av hans t-tröja, blodet bara forsade – och sen föll jag. Marken gav vika och jag trampade igenom och föll. Tog emot med händerna så det var inte så farligt, men lite rädd blev jag och fick lite ont i benet. Så fort går det. Jag har en gammal mobil som folk inte ringer på, så jag kan känna mig fri med den i fickan, den blir min lina om jag behöver hjälp. Nästa gång följer den med i fickan.
ojj å aij ,,din svåger en blodåder ..ja men visst kan grenar va vassa ,särskilt på hyggen .
Jag gick nyss en första hjälp uppdaterings kurs ,det väckte ju upp en del risk – bilder
Och så föll du ..
numera blir jag helt förskräckt varje gång jag faller och tror att jag ska ..hja nästan dö
Men det är kanske tur att man kan förtränga ..glömma varje gång hur illa nära det har varit –
Förresten i dag har jag fått en ny –gammal telefon
av min väns son här …
han hade fem gamla
(som alla visade sej vara mycket nyare än min egen )