Gömmer sej

som om den

inte alls

fanns

.. tittar in

kikar fram

på överraskande sätt.

Tittut  här är jag !!

JU

glöm mej inte 

eller 

uppmanar MEJ

att inte gömma ,

glömma..

men visst behöver

jag också

hittta platser

att vila ifrån den..

Gör jag för mycket fysiskt ,

bara sliter på med nåt som

bara måååste göras

..får jag i stället ont nånstans i kroppen

..som om sorgen säjer

”bryr du dej inte om mej

med  dina känslor

så slinker jag iväg

genom nån

spricka

i dej

in i

din fysiska kropp ”

..och

då hamnar smärtan där

En bild jag sett några gånger..

upplever

jag i dag

med en extra

dimension

bilden öppnar

nåt

inne i mej

samtidigt

som den öppnar

sej för mej


griper tag i mej med sin styrka

..nåt som bara bilder kan

..för mej ..

om jag med ord kunde uttrycka

allt

skulle inte bilden behövas ..

ändå

lite av bilden går det att sätta ord på ..

och det är ju förståss

med mina ögon ,

inifrån vad den väcker i mej

..just nu

Det där svarta hjärtat ..

nej det känns fel att kalla bilden så ,,

det hjärta som finns i

”Jag -baraenbildavmej..s ” blogg

det hjärta som skapats

av att

isen smält undan .

Där kanterna

de som formar hjärtat

består av snö is

kristaller

Den bilden lyfter

och bär

uttrycker

i dag

det jag känner ..

jag går in och ser på den

igen

och igen…

Relationen till min bror

har varit frostig

och han har kanske

inte

ens

varit öppen

med någon alls

den här sjukdomen var

så svår

att ta

han tog

sina känslor

med sej

ville han det?

bara ha det så?

eller lämnade

han

dem kvar

till oss

som finns kvar

men en bror

är

alltid

en bror

jag hade två

och nu är båda

borta

de har krupit

ut ur

 sin fysiska form

in

i

vad

 

den svarta

rymden

ryms

inom hjärtats

former

nu ser jag att 

det troligtvis

är vatten

det där svarta

inuti hjärtat

min bror fiskade

i såna hål på vinter

höst och vår isar

den här vintern är den första han inte kan göra det

 som barn var isens olika

förvandlingar

nåt av

det mest spännande

i våra lekar