Jag hukar och har ingen lust att resa bort,ingen alls just nu .
Jag fortsätter att lyssna på Knausgård inte för att jag tycker den är så otroligt bra ,men för att den ska vara en självbiografi , fortsätter lyssna ..liksom jag fortsatte läsa Lars Nore´ns tjocka dagboksvolym förra året för att jag är intresserad av att se hur någon beskriver sitt liv..pendanger till Prousts maratonbeskrivning?
Men hur trovärdigt är det ,trots all detaljrikedom att det inte finns lika mycket till som är obeskrivet
Hur skulle jag kunna beskriva mitt liv ..trots att det inte har varit speciellt intressant
får jag känslan av att det är mycket mer självutlämnande i de författares verk som verkar vara helt fristående från författarens eget liv
om jag tänker på att beskriva mitt eget lill liv skulle det inte gå utan extra dramatisering ..först då skulle det som egentligen är sant lysa fram i sin rätta dager ..det GÅR helt enkelt inte att beskriva på en endimensionell nivå
Eller kanske så att ..för att det skulle bli befriande att beskriva ‘mitt liv ‘ behövs en symboliseringsnivå ..fantasi hopp ..alltså det där att symboler BÅDE kan beskriva och lösa inre konflikter ..sällan de yttre förståss ..men de som stannat kvar i ens inre som knutar och kluster
Ha samma funktion intrapersonligt så som kurturella upplevelser annars gör skapar nån sorts kollektiva bearbetningar då det är som bäst
Just nu är Karl Ove hemma hos sin bror läser sagor med sitt brors barn
En kålmask ..en mus som samlade färg och ljus
de har träffats för att begrava sin far ..”som om jag nu klev in i en större historia än min egen”det var inte en far vi skulle begrava utan pappa”
under en lång bilresa börjar minnena rullas upp av hur relationen varit ..bilder av olika intensitet ..sen som genom en teaterkuliss kör de rakt in i ett minne ..
”
som direkt tar tag i min känsla av det kollektiva gemensamma också i det jag nyss själv varit med om ..syskon som begraver …en av dem har dött …systrar som begraver sin bror..och om vet att det snart ..när som helst kan bli dags för deras båda föräldrars begravningar
vilket livsläge
läge
s
somt
älwfewor 
Symboliseringsnivå… hur menar du då? Är det inte så att när man skriver något självbiografiskt så är det ofta just igenkännandet som slår, det universella: samma tankar, samma känslor, samma drömmar, samma svek… att folk får syn på att de inte är ensamma om sina upplevelser?
Ett barns behov av att bli älskat förbehållslöst, syskonrivalitet, föräldrars tillkortakommanden, skuld, skam, försök att hitta sin ”nisch” i familjen…..
ja visst sjävbiografiskt är oftast ..precis som du beskriver !!
det som jag snuddade vid (liksom jag ofta gör slarvsligt antydande ) utan att beskriva vad jag syftade på
med symboliserings nivåer ..väldigt svårt att beskriva vad jag menar..
men ska försöka exemplifiera..
om det är stakt smärtsamma upplevelser kan det vara nästintill omöjligt att hitta vanliga ord ..psykologiska beskrivningar ..som lyfter fram komplexiteten och intensiteten i upplevelsen
..ex,** meningen min mor är svartsjuk på mej ..sitt barn..hur känns det ..med vilka ord går det att beskriva ?
det kan behövas ett mer bildrikt språk
för mej var det befriande att läsa Clarissa Pinkkola Este´s bok Kvinnor som slår följe med vargar där hon tog upp olika versioner av gamla sagomotiv
då jag ex.v läste sagan om Vasilissa en tjej som blev sänd till häxans hus för att hämta glödande kol ,systrarna och (styv)modern ville bli av med henne ..
de släckte glöden i spisen och sände ut henne till ,som de trodde en säker död ..men hon klarade provet ,och kom hem med kol ..det var ett kol som i stället bländade modern och systrarna..
Först då jag läste den versionen kände jag av hur otäckt utlämnad jag själv ofta hade känt mej i min egen familj ..känslor som var för tuffa att ta till mej ..så illa kunde det väl ändå inte ha varit osv.
ändå var jag oerhört frustrerad ..att tro ..förstå ..tänka så om min egen mor var förbjudet ..på ett medvetet plan ..och jag kunde inte nå fram till de nivåerna inom mej själv
Vasilissa berättelsen bröt igenom mitt försvar det som fanns i skuggorna av det jag visste,,men som jag inte såg,vågade inse ..
det var som om en bortdomnad del inom mej själv väcktes till liv
**Hon hade fått en litendocka av sin riktiga mor ,som hon hade i fickan.. intuitionen
Jag kunde sen se att det här temat funnits i fler sagor ,Askungen,Snövit utan att jag förstått justb den kärnan i berättelsen .
nåt som berör det mer kollektiv undermedvetna..och har en särskild laddning..
**Knausgård är prosaisk i sin beskrivning ,,går dit ,äter det ,ringer begravningsbyrån ..beskriver på ytan av verkligheten ,det är nåt av djupdimension som fattas ..som jag saknar ..och därför nämnde jag det ..
alltså är det en vanlig erfarenhet många barn upplevt.. sk.kollektiv erfarenhet ..medvetet el omedvetet ..men ett tabuområde samtidigt ..en mor ska älska ..och döljer sina egentliga intentioner,,,ett barn ska tro att dera mor är god osv
äsch
Jag vet inte om det här förklarar nåt för dej ..jag får försöka beskriva en annan gång
** det är också vad som sker ex.v i en teaterföreställning ..opera ,en extra dimension som ökar inlevelsen,samlar ihop ,koncentrerat ,intensiva dramatiseringar ..
äsch ..ultra svårt att beskriva det där med symbolisering ..fler exempel på författare som har nåt av det jag saknar hos Knausgård
*Agneta Klingspors Tryggare kan ingen vara,Inte skära bara rispa ,där hon tar med drömbilder som fördjupar upplevelsen,
på olika sätt tror jag att författare vad de än skriver i för litterär changre lägger in sina egna barndoms upplevelser ,även i material som inte sen ses som självbiografiskt .. att de då t o m kan känna sej mer fria att ta i ..samtidigt som bearbetandet blir mer djupgående ..och kanske befriande ..då.. de använder sej meer av sin fantasi ,poetiskt förtätat språk,bildspråk,drömmar ex.v Isaac Basevis Singer…
jag gick (för länge sen )
en kurs Människans Inre Bilder där vi läste olika författares barndoms skildringar..underligt att jag inte nu direkt kommer på fler exempel
Knausgård byggde samtidigt upp en spänning ..en”få se nu vad som händer sen känsla” mer än att djuploda..
ett stråk av effekt sökeri fanns där också som jag inte gillade så mycket ….
Knausgård hinner packa in mycket under sin 18.43 tim långa .. uppläst av Klas Eklund..ett avsnitt av kopplingar till olika klassiska konstnärer.. som om han inte riktigt kan bestämma sej för hur brett publikfriande ..
hur han intervjuar kända norska poeter ..där blir han ultra ironisk i sin beskrivning..som om han måste lätta upp ..som om den egna barndoms -livs historien skulle kantra om han bara tog med den ..
men vem kan veta hur ‘det eg är ‘
Karl Oves bror säjer nånstans ..vilken tur att far dog innan han hann läsa din bok ..han skulle ha stämt dej
dessutom kan jag undra varför det blivit så inne med att beskriva sina alkoholiserade farsor (jag har ju inte nån sån)
efter Åsa Lindeborgs Svinalängorna har det börjat ses som nåt tufft
Jag råkade gå in på den populära Mymlan twitterakuten//twitterdoktorn till o med hon hade ett sånt tema .?
Klingspor, oj vad länge sedan, jag minns knappt vad den handlade om. Men ja, drömbilder, men det kan bli för mycket sånt också. De flesta författarna använder sig nog av det självupplevda när de skriver, tänker jag och om det inte är en självbiografi är det ju alldeles fritt fram att lägga till och fabulera. Du har Harry Martinsson, Beate Grimsrud, och han som skev Flyga drake, en av de starkare böcker jag läst, Pär Lagerkvist, Frank Mc Court, Kjell Johansson, Elsie Johansson, Tunström, Strindberg, Gardell, Wassmo…. oj, när man börjar tänka så kommer massor upp. Och alla barndomsskildringar behöver ju inte vara självbiografier.
Det är väl ofta så att en genre blir på ropet tills folk är ”mättade”.
Låter jätteintressant, den där kursen om Människans inre bilder!
Självklart! Det borde jag ha tänkt på, den typen av symboler. Jag har nog den boken någonstans, oläst, ska leta fram den. men är inte säker på att jag orkar läsa den än, koncentrationen fattas.
Ibland kan det vara befriande att läsa just den typen av prosaiska beskrivningar, där budskapet finns i urvalet, vad man tar med och vad man utelämnar, hur man beskriver och …. men jag förstår att det kan bli för mycket av ”enkelheten”. Tråkigt att slutet kändes snopet och abrupt!
aha du har den Clarissas kul ..men som alltid är det så djadrigt känsligt olika NÄR en bok passar in i ens liv ..
ahh att du nämner Elsie johansson förut hade jag ett sånt motstånd mot hennes böcker .. men nu ….jag hade också laddat hem en bok av henne …vilken kontrast mot Knausgård !! jag kunde knappt ställa om .. en sån krock..fick lyssna om ..hennes ordval så helt annorlunda..orden laddade med energi ..poetisk t koncentrerade..ingen stress inför att vad ska hända sen ..närvaro i nuet
kändes nästan generande intimt och själfullt efter Knausgård
visst Harry Martinsson hade den där värmen delade med sej av sin själ i Nässlorna blommar och Göran Thunström maximalt symbolskapande,,. Beate Grimsrud med radiopriset ..
Pär LagerQvist
Kommentarerna kom i oordning, du får titta på klockslaget!
visst ..här FÅR det va lite o-ordning 😉 jag vill inte ha det för prestigefullt här ,det blir bara hämmande
fast ..jag ber om ursäkt för mina taskiga text färgkombinationer
ibland ..ofta blir det textfärger som skär sej otroligt mot den här gröna bakgrunden
..säjer nåt om mej kanske ändå
..som annars tror att jag är ganska bra på sånt