sounds of silence Simon&Garfunkel

Det gladde mej så att plötsligt få höra den här ..och ändå  först nu inser jag hur vemodig texten är..det tänkte jag aldrig på då när jag som tonåring ofta hörd den ..jag bara tyckte om den

Goddag Mörker, gamle vän
Kan jag få fråga dej igen
Ska alla drömmar långsamt slitas ut
Ska visioner väckas upp till slut
Fast de frågor som jag trodde gav ett svar
Dom finns kvar
Men i en ton av tystnad

Går i natten på min väg
Har till sällskap mina steg
Ledsamhetens vindar blåser kallt
Neoners skyltar blänker tusenfallt
Och den natt som konstlat solsken väcktes av
Släcktes av
En gryningston av tystnad

Och i ett gryningsljus jag ser
Ettusen männ’skor kanske mer
Nån som talar, ingen alls hör på
Männ’skor stannar tills de vågar gå
Någon skriver ord som aldrig blir till sång
Någon gång
Blir det en ton av tystnad

Och jag vet men inte du
Tystnaden är nära nu
Hör de ord som är en attityd
Grubbla på det där som gör dej brydd
Mina ord som tysta droppars fall
Åter skall
Bli från en ton av tystnad

Våra nackar böjs i bön
Fraser är en gärnings lön
I ett ljussken står ett namn på pränt
Våra drömmar blänker världsfrånvänt
Och profeters ord ska formas, i en ödslig tunnelgång
Hörs en sång
En viskad ton i tystnad

*** för att den var så mild ??

för att den precist yttryckte den livskänsla jag levde i just då ?

min farmor som dött och min farfar ?

det där tävlandet om ”bara jag har rätt” som måste ha funnits för fullt redan då ,men sm jag inte förstod att ens kunde ha varit annorlunda?+nn

r

OCKSÅ EN FÅGEL

STREET ART UTOPIA http://a7.sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash4/s320x320/402670_10150626637387700_310375597699_9000951_1462313626_n.jpg

meh nn hepp  …nu ser jag efteråt !!

att här finns också den disblå silverskimrande färgen i grafitti-bilden  bakom