jag vaknade med en minnesbild ..ur en dröm där jag sov ..och blev visad en stickning en vit slätstickad ..olle .efter en stund påmindes jag om att mitt hö ben krånglade då jag gick på min vanliga promenad ..tänkte vidare ..försökte gå in i känslan för att spåra ”det onda” (ibland brukar det ju hjälpa)
ja men visst det var ju det benet som jag hade gipsat nån gång under skoltiden (11 -12 år) samma känsla som under gipset ,som nådde ända upp .skavde kliade över hela benet ,kändes otympligt och var tungt , oformligt..som om det inte längre riktigt hörde till min ‘vanliga ‘ kropp.eller
Hindrade benet att växa
***…efter en stund är jag där i vad som orsakade min skada .
En skid- dag i skolan lärarinan som tvingade mej att åka nerför ett gupp som hade fixats av killarna och jag tyckte var för högt .Eller rättare sagt jagVISSTE att jag inte skulle klara det ..visste jag t.o.m att jag skulle skada mej ?? undrar jag nu ?? Kände det på mej
Men hon tvingade mej ,pressade mej, ända in till gränsen där jag kände förtvivlan ..min anpassnings gräns .Minns inte vad och hur hon gjorde ..men nånstans fick hon mej ner för backen ..förfääärligt tycker jag nu..*stackars kära lilla mej*minnet kommer nu hur utsatt jag måste ha känt mej!!!
Skolan var så viktig för mej ..att’ få va me’ att inte bli sedd som pjoskig osv
Jag gillade gymnastiken ,hade fått priser i skidtävlingar ..VILLE ALLTSÅ själv också vara duktig..men nu tvingade hon mej ..och jag lydde i förtvivlan ..hemskt ..föll och skadade mej ..måste gipsas
.. det här ledde till att jag måste bo borta hemifrån ..bo närmare skolan ..under resten av den terminen..nära skolan ..nära lärarinnan som tvingat mej skida ner för det där ..som jag visste var för mycket
OCH då ,i den stunden..kommer insikten att jag glömt bort just den lärarinnans begravning ..nu i söndags ! Vad gjorde jag då ? Men L ringde ju mej ..och jag ringde inte tillbaka ..ahh nu vet jag vad hon ville ..och jag ska ringa upp henne
Borde och ville ju vara med på den där begravningen ändå ..men vad och varför glömde jag ..orkade jag inte ,hade jag haft nog av sånt nu ?
Värst är att jag verkligen kreverar om jag känner att det blir en förljugen stämning ,kanske var jag bara alltför rädd för det ..då hela byn ska va med
det där officiella .formella ..som blir tömt på äkta personliga yttringar usch sånt hatar jag ,äcklas av intill utplåning ..lögnaktig formalitet ..ja den rädslan fanns ..kanske skulle jag mått mer illa av att ha det med i det minnespaket som min lärarinna stod för..hon och hennes manvår huvudlärare.
Men jag gillade dem annars ..hade ju försonats med att det där med benet hände ..för det är nästan det enda negativa jag minns att de gjorde mej ..jag var ju sen där och lekte med deras dotter ..under de månader jag bodde nära av