Plötslig minnesglimt av mej själv som 14 -15 åring sittande i  den stora vävsalen,som fanns i andra änden av det stora huset som också var vårt internat.Vävstolen där jag vävde in de sytrådstunna inslagen till bastuhanddukar i linne, grön blå och röda ..ivrivg och ambitiös .

Energiskt slukande böckerna i det lilla bibioteket ovanför skolsalen  ..läste  materiens minsta beståndsdelar ..om atomer .

Tragglandet med gitarrackorden ömheten i vänstra handens fingertoppar. 

De ultratidiga morgonpassen långpromenaderna ,ensam ut då det ännu var mörkt .

Envisheten att testa vegetarisk mat ,trots husmors undran och vakande blickar , mer vitkåls ch lingon sallad .

Tragglandet att uppträda med diktläsningen ..alldeles ensam uppe på balkongen till julfesten..och jag gjorde det ,vågade ,kunde .

Irritationen ,ilskan ,protesterna mot den där falska rektorn ,som jag upplevde som hycklande ..markerade inte på lektionerna men kunde varje fråga exakt på de skriftliga proven.

Det var året efter det att min farmor dött och egentligen var jag samtidigt så lessen över att hon inte fanns där i huset där jag växt upp längre ..var det egentligen längre mitt hem utan henne där ?

Hon hade varit mitt centrum , den som hållit  mej samman ,den som var glad i mej ,med mej ..

Nu fanns bara de andra kvar ,dem jag kanske aldrig känt mej riktigt hemma med.

Men så är det ingen slump att jag åter sitter här och väver ..har trasslat mej igenom 270 solv ..och vågar tro att jag också kan väva med tunna  inslag ,att jag kan ha tålamod med det ..

Och den där ljusblå färgen  som jag redde upp ..kände mej idiotisk ..att jag slösade en massa tid på sånt som jag inte alls visste om skulle funka blir till milda  svala ränder

Jag vill faktiskt väva av allt det gamla jag levt med så långt som möjligt ..återanvända ..omskapa till ny a funktioner .Jag har inte alls nån lust att väva bara av nytt ,nyinköpt ..då kunde jag lika gärna köpa nåt färdigt .