aftonbladet bloggarhttp://fgggmf.dlinkddns.com:8080/rss/posts AB kommentarer
Sticka, virka, kroka, fixa, trixa – utan mönster.
You're always one decision away from a totally different life
En podcast om garn och stickning med Lina, Josefine och Madelene.
French magazine - art & visual culture
A blog of comfort during crisis
Rejigger your life to elevate experiences over things
Kreativ text, annorlundaskap, dikter, bipolaritet, Aspergers syndrom, samhällsdebatt
En ofrivillig eremits dagbok
Supporting Meg's Children Nepal
Familjens hjärta ligger i händerna på den som sköter hemmet
Det är bara att bryta ihop och gå vidare !
Naturligt god mat att njuta av
konst, kurser i kreativ problemlösning, bild, ljud och gregoriansk sång
Jungian Insights That Make A Difference
There is Light, Life & Love
Designing and tending regenerative systems of life for the next generation and beyond.
A journey to healing from complex trauma.
Katrina’s Allotment Diary
Patient CV
Love Is Always The Answer
shit happens
Stöd och information om mobbning kring rättigheter och skyldigheter
design, inspiration, kreativitet, mat, böcker, hemmafix, inredning, stil, vintage, second hand,
en del av #metoo
Inspireras av det goda Norrbotten har att erbjuda kropp och själ
information är som bra kompost, den fungerar bäst när den sprids
This WordPress.com site is the bee's knees
en blogg om vår trädgård ~ en klimatsmart grön oas
Byggnadsvård med kulturhistoria.
En blogg om Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland
Husbyggnation, inredning, trädgård och sånt som hör landet till
What you give is what you get!
Recept som passar alla
Åsa Langefors & Monika Norrby
Livet, glädjen och konsten
älwfewor 
BS Hej och välkommen till mig !
Tycker du att du är i periferin av gamla ABbloggare ? Vet inte, men jag är själv väldigt perifer också, du är iaf hjärtligt välkommen hit och jag lägger in dig i min lista.
Psykopater ja, den här verkar jag aldrig bli helt fri även om han är i utkanten av vårt liv, det får räcka med att jag var rädd för fanskapet i 7 år och gift i 14, usch och fy. Ett tag fick han mig nästan att tro att det var fel på mig, de har ju en underlig förmåga att komma under skinnet på en. Min fasta övertygelse är att han är borderline, det förklarar empatistörningen och hans egotrippade liv.
Ha det så gott och sköt om dig !
tack ..mja jag tasaar omkring i ett nätverk som redan funnits ,känns som om ni känner varann bra
** det psykopatiska är för vidrigt ,dessutom den som inte varit utsatt kan knappt tro att det är sant då man berättar ..jag råkade få en glimt av vad som sker på en arbetsplats ..också utsättas ..tror att jag knappast hade överlevt om det varit så att jag varit gift med den personen ..det var totalt groteskt ..och just det där med att föra över skulden få en att tvivla på sej själv ..ett djä..vu..lskt spel
Bra att lite trevligt hänt, det lever man på en stund.
Gonattkram
ja så är det ♥
Underbart att läsa om trevliga saker. Kram/ Barbis
tack 🙂 och trevligt att du kikade in !!
Tack själv, alltid trevligt att snurra runt här och träffa på lite trevliga inlägg. Tack
Små guldklimpar och ljuspunkter i livet. Härligt 😀
Önskar dig en fortsatt trevlig helg / Rozie
guldklimpar i fler betydelse nivåer jaaa visst 🙂 en del av det där pärlgarnet glimmar i väven nu med rent materiell guldglans jag har testat väva av de nystan jag fick inser vilken passande ..nödvändig gåva jag fick.. härlig helg till dej också Rosie !!
Det är härligt att samla på de goda stunderna! En sjungande fågel i ett träd, det är gratis underhållning att bara ta emot och njuta av.
ja så är det och du inspirerade ..på ett skickligt sätt ..jag har annars väldigt lätt att sparka bakut ..då det gäller ” positivitets uppmaningar ”
//troligen använde sej min mor av det som styrnings och förtrycks medel ..då jag vågade protestera eller säja ifrån ..eller till o med blev osande arg..
Jag håller med dig. Inte kan man vara positiv på uppmaning och man ska inte svälja och acceptera och man behöver gå igenom eländesfasen innan man kan orka hitta de gyllene kornen. Jag har tidigare skrivit om att jag var så trött på att vara Pollyanna och att det förmodligen var hon som hade drivit mig till att kollapsa totalt. De senaste dygnen har jag tyckt sååå synd om mig när jag har legat med migränen, fick flashbacks till alla stunder med pappa på sjukhus när han åkte in i akut i ambulans och inser att det har tagit hårdare på mig än jag trodde, lagt sig i minnesskrymslena och spökar när jag är försvagad.
mm du uttrycker det så bra ..man måste genom eländesfasen eller fazorna ..fast man kan undra varför de finns ??
ååå förfärligt migrän!! ..är smärtan kopplad till dina minnen ? vad gör du med de minnena ? Jag får ofta tanken att de har något ärende då de kommer ..alltså mina minnen ..
Älskade du din far så mycket att du var beredd att offra ..dej själv ?
Jag slogs av tanken att jag själv kanske först nu kan känna att det är kärlek jag känner till min far ..kanske återknyter jag till en djupt ..långt tillbaka i min tidigaste barndom kända känsla ..innan det hade hänt en massa annat i relationen som skymde /ändrade el skymde..och nu har det skynket dragits ifrån igen..det var som om den känslan värkte sej fram inom mej ..som om jag inte ville låta den tanken bli medveten ..men då den känslan slingrat sej fram ..ändå ..var det som om en del av smärtan samtidigt släppte ..det hade alltså varit en konflikt ..en strid inom mej ..han har ju också varit ..jobbig på olika sätt..
ååå..skriver så här ..orkar inte riktigt hitta rätt ord hopas du förstår vad jag menar
Tänkte på Anne på Grönkulla..var det där Pollyanna faanns ? eller var .Pollyannas far dog också
Det låter så härligt uppfriskande, detta med vävning och annat hantverk. Vi hade en vävstol när jag periodvis under några år bodde i Skåne, så det blev ett antal mattor. Men väinnnan (som ägde huset) _- hennes mamma varinredningsarkitekt. Där kan man verkligen tala om konstverk! Men de hängdes oftast upp som väggbonader.
När jag läser din blogg blir jag mer och mer övertygad om att jag snarast bör sätta igång med något igen. Var så länge sen.När L och jag flyttar ska jag skaffa en symaskin igen och bara SKAPA något. Och att sticka igen, förstås. Ska bli fantastiskt att fylla ut dagarna med något vettigare än att bara surfa på nätet, hehe!
Ha det gott
Kao
mm lycka till med det :)!!
Jag har tidigare snarast sett snett på hantverk ..just så som om det inte hade med kost att göra ..men det beror ju precis på VAD man gör av det .
Och just nu känner jag inte att jag behöver mäta mej med några andra konstformer ..bara leka med yttrycken ..utan att känna mej fängslad av nån som helst genre ..
På samma sätt som med andra aktiviteter ..fotande ex.v kan vara konst eller bara avbildande ..hittade Channa Bankirs bilder i går ..och hon hade jobbat på en mängd bilder med pastellkritor ..ändå vilka kraft fulla uttryck !!
lyssnade på henne nån gång för länge sen på södra Latin
Jag tror också att alla typer av konstarter redan finns inom oss, men vi är alltid bättre på en sak än en annan. Min grej är framförallt att skriva berättelser. Att skriva ö.h.t.
————–
Har också sett Channa Bankiers bilder.- Hon är speciell, bra.
Kao
….Fotografering är också något jag skulle vilja lära mej ordentligt – att fånga livet i flykten.
Men som det nu är är jag en urusel fotograf och missar dessutom de bästa tillfällena….med min mobilkamera.
Barbara Ehrenreich har skrivit en bok som heter ”Gilla läget – Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Det är nog det som är Pollyannism i ett nötskal, men än mer tillspetsat. Jag har aldrig tyckt om uttrycket giila läget. Man behöver verkligen inte gilla läget, då kanske man accepterar och tappar viljan att förändra. Eller att säga ”det är inte hur man har det utan hur man tar det” som är så vanligt att slänga ur sig nuförtiden. Jag tycker att man ska skrika och bråka och gnälla och klaga, men då heter det att man är en offerkofta, ser du bilden, man blir till en klagande gammal gumma som sitter och gnäller? Sen att man kan försöka se till glädjeämnena i livet, hitta det som får en att vilja fortsätta kampen, det är en annan sak. Jag tror mycket på att man måste få ur sig det som gör ont, det som skadar en, det som är är orättfärdigt och det som drabbar en. Först när man har erkänt sig drabbad av något och tillåtit sig att reagera med sorg, ilska, förtvivlan, hopplöshet… kan man omforma och samla sina känslor och göra sig beredd att ändra på sånt som går att påverka. Inte innan. Att tacka och ta emot med glädje alla stenar som faller i huvudet på en – nej, fy tusan, det är ju egentligen imbecillt. Täcker man över hålen i huvudet med en peruk så ruttnar de! Klaga, lid, låt det läka och se sen om du kan göra något utifrån din nya situation och insikt.
Jag måste nog ta mitt svar i delar. Fortsättning följer.
superbt ..exakt så !! hurra 🙂 tycker också ja!!
Migränen kom i natt igen, men inte lika illa. Jag måste få rätt på vad den beror på, jag trodde att jag hade vuxit ifrån den. Nu är det nog de nya medicinerna jag tog och att sluta ta dem har ännu inte hjälpt, det tar antagligen tid för dem att gå ur kroppen. Nej, smärtan är inte kopplad till minnena av pappa, det är rädslan som jag kände när jag for iväg med honom och hans rädsla för att dö och all den kraft som gick åt till att behärska situationen när jag egentligen inte orkade. Jag drabbas nästan av panik när migränen härjar som värst och det känns om om jag höll på att dö. Jag har också varit illa sjuk på detta sätt för länge sen, då jag med förfärlig huvudvärk och kräkningar åkte fram och tillbaka mellan sjukhuset och hemmet. Först var det migrän, sa man, sen letade man efter hjärnblödning, SLE, borrelia, och sen fick jag diagnosen feokromocytom och blev riktigt intressant för läkarna. Det var det inte heller, till slut hittade man en förträngd njurartär, en stenos och det var också ovanligt. Vad jag tänker nu är att jag måste kolla blodtrycket och bli undersökt, dels kan stenosen återkomma, dels kan den drabba den andra sidan. Allt detta flimrar förbi när jag har legat i några dagar och migränen bara återkommer, bra att jag fick syn på vad jag måste göra, när jag skrev det.
Sen är nog känslorna för föräldrarna komplicerade. Jag kan inte använda ordet älska, tror jag, om mina känslor för pappa. Det hänger ihop med att han själv hade svårt att visa sina känslor och även kunde bete sig buffligt och sårande, särskilt mot mamma. Men jag har stor respekt för hans driftighet och förmåga att aldrig ge sig. Han var också generös och hjälpte många kring sig utan att orda om det. Jag hade verkligen inget som helst val när jag fick hand om mina föräldrar, mitt i min egen kris, min syster tog hit dem och dumpade dem.
Pollyanna är en egen bokserie som det också har gjorts film på.
bra du testar ta bort ,det finns ju så många biverkningar som kan va oerhört besvärliga
..hoppas innerligt att du hittar rätt bot !!
oij och ,fy vad du tvingats gå igenom …
men hjälp .. dumpade din syster ??
**föräldra känslor ..otroligt komplext !!
..det kanske för mej bara var /är en glimt ..av att jag nån gång känt så som nu letar sej fram i mej ..inte vet jag vad den håller för..men den var viktig att erkänna