äsch nu sätter jag mej  ner här och skriver en stund ..och ser på snöyrvädrets fling..dingel.

tänker på hur mycket det betyder med de utbyten av tankar som sker i kommentar bubblorna ..hur de liksom värmer upp bloggskrivandet..känner mej  tacksam till er som hittat hit ..läser och bryr er !

det betyder säkert mer än jag ens kan förstå ..

om ni inte dykt upp hade jag kanske redan slutat  svärma runt här i bloggsfären ..det hade blivit ointressant att bara skriva ensam här vid skärmen ..

Jag ville låna hem nån skön bok att lyssna på från e-lib ,men mitt bibliotek hade nått sitt tak för utlån för den här perioden fram till 2 april ..så det gick inte ..jag får lyssna till nån av de språkböcker jag  tidigare  laddat ner 

Jag har köpt hem lite tidigt påskgodis en glasburk ,som ska stå där fylld och snygg på köksbordet  länge  ..eller hur ?

För jag har ju inte lust att få slut på det ..nä h

och inte heller på de där goda kakorna jag bakade efter R:s recept

OCH frustrationen från i går har lagt sej hyfsat …ner ..för att vila sej till nästa upprörande erfarenheter ,..som kanske står där och väntar på mej .

Efter de två ..tre samtalen ..som jag tror med rätt personer ..kan jag känna mej hyfsat bekräftad ..inte så ensam med att ha blivit upprörd osv

jag måste ju ta och öppna en ny liten blogg så jag kan kommentera med den tonårstjej som så glatt delade med sej av sin bloggadress ..till mej som är så mycket äldre ..jag kan inte ha det så här ..som det ser ut här ..vågar inte bjuda in henne hit .

i det här gamla stökiga vardagsrummet ..men jag är jätteglad över er som finns här med mej redan ..

Kanske har vi tillräckligt med igenkännbara livsupplevelser gemensamt

Bloggtjejens mor ska också starta en blogg ..sa hon får nu se hur länge det dröjer ..för hon gör så mycket annat också..

Jaha men nu gör sej några rest ..frysningar på minda från den hästfrustration jag vaknade med i morse  .

Jag började undra om inte den frustrations nivån var för hög för att vara av ´’denna världen’ ..som om det hade såna vibrationer bakåt till mer laddade skikt i min själ ..

Därför måste jag ringa min fd terapeut  ,..som iaf  brukar kunna  reda upp en del av denna tillvaros komplexitetsnivåer .

jag landade i att jag som stora syster hade en speciell roll som var avunds..target  ..visste nåt mer  och SA  det jag var stolt över att ha förstått och VAD händer lätt då i syskon skaran ..och modersrollen  ..tona ner mej ..fåmej mindre ..tvivla på mej själv 

..för dom kan ju bli lessna

om du får

och dOm inte FÖRSTÅR

men om JAG blev lessen då ?

men det skulle

jag

som var stor

TÅLA..

hur många gånger ville inte jag bara  vrååååla 

..men det fick ju bara dom som var mindre än mej

OCh ingen brydde sej om hur det blev för mej..

ex.v bara den parallellen

…bara!!!

i en syskonskara 

..vad ‘skar’ jag mej på ?

ständigt då ?.

alla ständigt skavande ifrågasättanden .

så fort jag lärt mej nåt nytt

och glad

ivrig kom hem och berättade det 

oush  att bara ana hur det kändes då

..gissa ..

och då hade jag

inte ens

NÅN

att ringa.

aha har jag börjat integrera ..hitta rötterna

till vaarför det där mötes stöket berört mej så illa

fast jag själv inte försummat vad som lagts ..hört till mitt ansvar ..

”nu har mina småsyskon ställt till med nåt fuffens igen och det blir kanske JAG SOM STÄLLS TILL SVARS !!! ”

ja och så fick jag ‘ordet’ i en kommentar*

sviken tack R*

bli sviken ,så blev jag ju

  oerhört besvikenforts

.och då jag blev besviken som barn fanns det inte nån som tröstade ..i tillräcklig grad ..farmor fanns inte alltid till hands ..och hon kunde inte alltid gå emellan ..hon var tvungen att vara väldigt diplomatisk

jag kände mej bottenlöst otröstad..

så otröstad så att jag ännu försöker dölja ..

HUR besviken jag eg känner mej

ja just så djupt

att det inte ens blir uppenbart för mej själv !!

att jag behöver att nån annan ser

för det är exakt vad de som sviker

INTE GÖR

DE VÄGRARDE ju att erkänna sitt ansvar

grundproblemet är /var ju att de  struntat i att ta …just ansvar

om man har en position i en styrelse  innebär det ju i sej att man lovat att ansvar.och det innebär att man bör göra nåt mer än att rycka på axlarna .åtminstone erkänna att man missat något

att det inte är den som påpekar bristerna som orskat dem.

och de tycker därför inte att de ..har någon skyldighet att bära gemensamt

 

först nu känner jag av mina fötter extra mycket.

tillbaka ‘på jorden’

det drabbade förståss hela kedjan av tidigare svek

här var det ju inte in direkt riktat till mitt privatliv ..även om det drabbade mej så

jag kan  tydligare sätta det mer på plats de hade inte skött sina uppgifter i det sammanhang vi delade

vad hade hänt om jag också ‘låtit bli ‘att säja nåt ?

var det vad de hoppades på ?

eller var det till o med vad de räknade med?

att ingen skulle se ?

att ingen skulle märka nåt?

ingen skulle ens förstå vilka missar de försökte slinka undan med?

alla skulle fuska lika mycket.. gemensamt ?

att vad som helst skulle duga ?

därför kom de inte ens på att de skulle visa nån sorts självkritik eller ge ens nån uns av att ge nån form av erkänsla  absolut inte nån ånger eller ursäkt ..

sånt ingår inte i deras föreställningsvärld

men det ingår att hantera ‘skulden’

skyldigheterna så att nån annan får bära den

nu ska jag lyssna på hur man upptäcker och skyddar sej från energitjuvar ..en gång till

* Grevinnan blåst ..se kommentar under Öliv ..klart att hon som skickligt manövrerar i olika sorters vindar , märkte att det var  blåst jag blev..sviken besviken och då reagerar jag så här ,bland det värsta jag vet och det singlar ner i djupa skikt av min existensupplevelse , hur kommer jag att kunna lita på dem i framtiden ? Nej ..nada det är också en del av ”det värsta”