Undrar över mitt eget sätt att skriva här ?
Vad håller jag egentligen på med ?
Varför ..och hur skriver jag ?
Vad är det som driver mej
..en längtan efter ett
fritt
experimentellt
sätt att formulera
mej ?
En protest
mot alla de
stressinstängande krav
jag tidigare haft
på mej ?
*att skriva
strukturerat,
anpassat efter de formkrav.
med i förväg
förväntade
ämnen
teman .
som automatiskt finns
inom VARJE dischiplin ,
varje grupp ,
varje sammanhang
alltså kraven på anpassning
som finns
precis
och exakt
överallt.
ibland känner jag dem
komma krypande
också här
även om det rimligt vis
måste va inom mej själv
begränsningarna oftast
sitter
fast
.
alltså en längtan efter att
få /kunna
skriva fritt
Att bli inklämd i former som är för trånga
att själv gå med på att
tränga in sej
är ännu värre .
Och det har jag gjort
..frågan är om jag ens kan nåt annat
Superkänslig som jag är
inför andras förväntningar
Och vad händer då jag försöker
lyssna inåt?
..dyka mer i den där
malströmmen som
flyter på
..som en älv
inuti
mej själv
vågar jag
ens
speciellt ofta
göra det
..eg ?
fast jag vill ?
Jag som har levt
mitt liv läsande och beundrande
andras tankar
..vart har mitt eget tänkande tagit vägen
..har jag ens nåt
..känns det ibland som
jag kände att visst gav mej studietiden
en mängd mallar
orientering
nya möjligheter
men samtidigt
fanns hela tiden
de absoluta kraven
på
att det konsumerade
bildnings innehållet
studiematerialet
skulle hanteras enligt de redan färdigt fastslagna mallar
inom de ramar som varje lärare
bunden till sitt
lärosäte
sin kollegiegrupp
sitt universitet
hade att vakta på
dvs om jag ville ha ett bra betyg visste jag
vad
och
hur
jag skulle skriva
och tänka
och på så sätt blir det ju också
ett sätt att konsumera
inmundiga
eller
vaf..aff de
alltså ta in
mala igenom och producera
..det förväntade med
alldeles lagom.
egna ord .
…….forts
ahh så vaaad är det med mej ?
Vad vill jag ?
Ibland har jag ju inte ens den minsta aning om vad jag ska göra av mitt liv ,Annat än att jag nu vet om att jag måste anpassa mej efter min ork ..vilket jag inte fattat förut ..utan tagit ut mej tills jag blev helt slut .
Hur på vilket sätt jag ska förhålla mej till livet jag för att inte slita ut mej har jagännu inte lärt mej ..bara att dra ner på en del av det jag tidigare trodde att jag skulle/kunde orka med .
OCH så började jag skriva här för att HÄR skulle det rymmas ..ges utrymme till det där som finns inuti mej ,tankar ,känslor ,åsikter ,drömmar ..kort sagt en kanal för att låta den där medvetandeströmmen få flyta fram som annars legat där och bubblat på utan att jag brytt mej om den .
Ja jag har trott att jag brytt mej och tagit mej tid med att skriva ner drömmar,målat osv men då jag ser tillbaka är det väldigt lite tid och utrymme jag haft för den där inre fördjupningen .
I natt drömde jag att jag köpt en ny klocka ,som samtidigt var en klockradio ,jag lyssnade på den .Satt vid ett bord på en färja mellan Finland och Sverige ..hade en grön väska ..Jag gick ifrån bordet ett tag och då jag kom tillbaka hittade jag inte klockan ..den hade tystnat ….Då jag berättade om att den var borta för någon blev min röst så svag ..jag var helt hes ..kände vanmakten att knappt kunna göra mej hörd ..Då jag sen kom tillbaka till bordet och sökte igen i min väska började jag höra klockan och hittade den ..där var den igen !!
*en första association ..Min sotare ringde för nån dag sen frågade om jag ville ha sotat och hans röst var försvagad ..han hade svårt att prata ..nåt som han redan hade för flere månader sen då jag mötte honom på sjukhuset ..och det hade inte gått över .Han visste inte vad det var som orsakade hans heshet .
Jag bad honom hitta på ngt annat .. han är en superskicklig fotgraf .. skriva han som annars är en mycket social,pratsam ..trevlig person ..göra den där fotoboken nu eller bloggskriva Jag kände mej oroad över.. tror att han skulle behöva uttrycka sej på nåt annat sätt.
**jag har länge tänkt resa över till en av mina vänner men inte kommit iväg
***..Och jag har levt den största delen av mitt liv genom att resa så där emellan S.o F
Klockradio väckarklocka ..lyssnande ..visa ny tid ..vara på väg ..väckas ..berätta ..återfinna ..försvagad då jag skulle berätta ..ahh ja int ekan jag komma på vad den där bilden vill mej .Både klockan och jag själv tystnade ??Köpa hitta ,tappa bort och återfinna.
**här i drömmen hörde jag mej själv prata ..minns inte jag drömt så förut ..jag berättade om vad som hänt mej ..och fast rösten var svag kunde jag göra mej förstådd
Att jag ska ta mej samman och resa iväg ..precis nu .. jag fick det rådet av Aurora i går ..minns jag nu
..???
Hur kan jag skriva på utan att fastna i gamla anpassningsmallar eller krav.?Sånt som bara är från den där spontana strömmen som bubblar på ,som jag intuitivt kan ana .Jag behöver inte skriva för att visa fram mej på nåt speciellt sätt eller för att påverka i nån specill riktning .Det som jag vant mej att sålla bort som nåt flum ..som jag överlåtit till mitt undermedvetna att tugga på eller idissla.
Dessutomär jag uppväxt i en miljö ..en familj där endast det jag GÖR /gjorde ..för att hjälpa till räknades ..och så har det fortsatt att vara från deras sida .Vad jag tycker ,kan ,anser ,känner och vill är ingen av dem intresserade av .DET har jag förstått ocht.o.m accepterat Jag kan inte göra nåt åt det .
Men då jag själv märkte att också min dagbok också mest började handla om vad jag gjort ..tyckte jag att det började bli besvärande .Jag är glad att jag ändå fick en bagbok som 10-11 åring ,jag fick en vackert blå och min syser en röd ,md små lås på ..jag har ännu nyckeln kvar .Jag skrev på ,så lycklig då ..men snart började min syster och bror att läsa ..jag gömde den ..uppe på vinden i skräpiga garderober där ..under takbrädorna vid regnvattentanken .Köpte nya svarta vaxduks häften skrev vidare ..men var livrädd för att häftena skulle hamna i mina syskons händer .
Är det så fortfarande ? Ja på nåt sätt sitter det kvar .men då jag tittar i min a häften nu kan jag inte riktigt förstå VAD det var som skulle vara så farligt att de skulle läsa eller så hemligt ovanligt .Men det var ju det att för dem var allt ellr ATT jag skrev nåt de kunde vrida och vända till nåt retsamt ..nåt de kunde vända emot mej .Alltså FÖRVÄNTADE de sej att jag skulle skriva nåt ..som de lustfyllt kunde plåga mej med ..Eller ville de bara visa att jag inte kunde gömma nåt för dem ..att jag inte skulle tro att jag fick ha nåt ifred för dem ??
Glad att De dagböckerna har jag fortfarande kvar ..en av mina viktigaste skatter ..ibland hoppas jag att det här bloggskrivandet ska kunna glädja mej i framtiden på nåt liknnde sätt
Eller bar de själva på en massa hemliga ”farligheter” som de skulle ha skrivit ner ..och trodde att jag hade skrivit sånt ? eller om dem nåt ?
Ja inte vet jag och de skulle bara fnysa åt mej även om jag frågade i dag .
Jag kan för mitt liv inte förstå varför just jag hade eller har såna syskon ..eller är det så syskon oftast är ? Ja inte vet jag i alla fall har jag ju snare mött andra ..människor som känts som mina vänner ..vad hade det annars blivit av mej ?
Men det kan ha sin grund utifrån de här erfarenheterna ..att jag beslöt mej för att dela upp bloggskrivandet ..här skulle jag inte skriva om vad jag gör ,hur jag bor ,vad jag äter eller inte äter ..om fiskbullar eller lchf,om jag är tjoc eller smar ..om jag motionerar eller äter kakor ..tänkte jag
naturligtvis är det ingen absolut vägg ..emellan.. men ändå ..ungefär så
I Ett annat bloggförsök skulle jag skriva mer anpassligt ,en sån blogg som visar hur min trädgård ser ut och vad jag tänker GÖR lite så där lagom för dem som inte vill eller behöver min totala öppenhet .
Men det har hela tiden känts otillräckligt ..som om det finns en massa annat inom mej som vill fram
Då jag hittade det här huset ..önskar jag att jag skulle ha skrivit mer dagbok ..då skrev jag BARA om vad jag GJORDE men kanske levde jag i min dröm då ..jag hade hittat ett gammalt hus som jag så länge velat ha,med själ och hjärta.
((Tänk ettsånt patetiskt uttryck ..såna ord skulle mina syskon ha upptäckt nåt sånt ..vad jag skulle ha fått höra ))
Alltså lever nåt sånt här kvar i mej ..att jag måste skydda mej ..skilja på vad jag visar för vem ..men vem vet nån gång i framtidens vindlingar kommer jag kanske att våga koppla ihop mina olika versioner ,förena de olika synvinklarna ur/av/om
mitt liv
älwfewor 
Du ska skriva precis som du vill och som du gör, det är ju din sida det här. Nu är jag övertrött och måste gå och lägga mig. Lustigt det där med rösten, jag är ju så hes ibland att jag knappt kan prata och har experimenterat med astmamedicinen, låtit blir att ta den ibland, men då blir jag dålig. Rösten betyder mycket, man känner sig svagare om man inte kan prata ordentligt och för dig som sjunger är det ju extra viktigt. Jag vill kunna läsa högt för mina livsnjutare åtminstone.
mmm ..tack.. du är så himla hygglig …
oj påverkar det själva rösten också ..astman ..
jag saknar att vi inte har våra regelbundna sång -kör övningar nu
jag har nyss fått den där allergimedicinen
min son skickat ..tyvärr är det i år värre med min pollenallergi
**Jag undrar ännu över den där
..drömbilden
Nej, inte astman, men medicinen. Jag lät bli att ta den under en vecka ungefär och plötsligt kunde jag till och med sjunga med de små och kände mig mer ”normal” än vad jag gör när jag kraxar.
NEEIIJ MEN så åå himla sorgligt ..!!! Du kanske inte tror mej …men jag börjar faktiskt gråta då jag läser det här ..usch så hemskt en medicin du alltså är tvungen att ändå ta ??
Ja, tydligen måste jag det, jag fick andnöd när jag försökte låta bli. Jag blir rörd av din medkänsla, Alwfe. Jag tycker synd om mig ibland, tänker på att det är så mycket jag måste avstå ifrån: jag kan inte sjunga längre och läsa högt är svårt och till och med att prata är ofta ansträngande. Jag får inte äta något sött längre, jag ska inte äta fett,och inte dricka mjölk, jag kan inte motionera eller röra mig som jag vill fast jag älskade gympa, var duktig på det och jag har svårt för att läsa…men sen så tänker jag på till exempel min bror som hamnade i rullstol, vad har inte han fått avstå ifrån? Vad är det som säger att allt det jag kunde tidigare är allom givet? Men rösten och läsningen har varit svårt. Nu börjar jag lite smått kunna läsa igen och är så glad! Det är många av oss som har något som begränsar oss på något sätt, du och jag har ju svårt med orken till exempel, men… man får vara glad att det inte är värre.
Hja ..svarslös ..oj att du orkar med det där utan att bli bitter .
Varför får du inte äta fett ..där har väl kostråden ändrats för diabetiker ?
….**ännu har vi båda den förmågan att söka det där lilla som lyser upp ..utan att ta till hurtiga utrop ..och eg är vi väl otroligt förnöjsamma..har tillgång till någon sorts grundvärden ..
.. jag kan inte yttrycka mej i dag
Det är kolesterolvärdena som spökar, genetiskt säger man, men nu vet man ju varken ut eller in vad gäller det. Det är mycket i min kropp som är fel, jag måtte vara ett måndagsexemplar!
Ja, det går ju att hitta, som du säger, det där lilla som lyser upp, men ibland blir jag riktigt modlös.
ah ja jag med …kolesterolmedicinen kan ha helt förfärliga biverkningar ..hörde den studien där det slogs fast att biverkningarna av kolesterrolmedicinens biverkningar är farligare än ett högt kolesterolvärde i sej ..en av mina bekanta berättade att det första hennes läkare sa då hon kom till ca specialist var den tar vi bort direkt
Jag åt k.medicin i många herrans år. Sen skulle dosen höjas och förmodligen var det den jag fick mer värk av. Nya läkaren prövade en ny sort och den fick jag migrän av och slutade med. Sen ytterligare en och jag trodde att jag skulle dö, migränen varade i fyra dagar. Så nu har jag ingen medicin fast jag har väldigt höga värden. Vet inte hur jag ska förhålla mig.
Man säger nu att de inte hjälper om man inte redan har haft en stroke eller infarkt. Efteråt gör den skillnad. Kusligt ändå att tänka sig. Dottern som läkare säger att jag borde ha den för att jag har alla riskfaktorer.
åh och oij ..pestigt värre ..svårt att avgöra förstår jag ..men med alla de där biverkningarna du redan prövat på ..skulle ju inte jag våga äta nånting sånt
så står du där och måste välja själv ..det yttersta avgörandet är ändå alltid ens eget..en tautologi ..of course
ibland hjälper andras råd ..andra gånger inte och det känns som om man själv sitter fast ..och hittar inte nån egen ståndpunkt
suckigt att ofta ska behöva känna så
**och det händer i stort som i smått
på tal om smått
*’..i går rådde mej L att ta in all tvätt i fall det skulle bli regn .hon lämnar den aldrig ute på natten
.och i dag har jag hängt ut den igen för det blev en varm soldag
jag försökt känna efter vad jag själv trodde och skulle inte ha hämtat in den om hon inte sagt så..
ursäkta mej .. det är ju en prtitess i förh till det du berättar
men ändå tar det mycket av de krafter jag skulle behöva för att göra annat .
.då det ibland till o med kan kännas för ansträngande att bara smälla en mygga :9
** det måste ju verka helt obegripligt för någon annan .. energin varierar otroligt för mej …men oftast beror det på att jag tar i för mycket den stund jag orkar ..jag vilar och så orkar jag .. den där balansen mellan orka och vila ser olika ut varje dag och ibland behöver jag vila i veckor ..
Energin och orken – eller oorken snarare är ett kapitel för sig. Precis det du skriver hände igår. Jag tyckte att jag ändå var försiktig, rensade lite i rabatterna och beskar några rosor, men… idag är jag ofärdig, på alla sätt och vis. Jag blir ju inte färdig med trädgården så att våren får ta plats ordentligt… och kroppen säger ifrån. Hur ska vi får våra krafter tillbaka???
ingen aning ~ ¨~ förutom de där ljusglimts aktiviteterna vi hittat som inte tar på för mycket ..i dag är jag däckad ..skönt jag kan skriva lite
..jag tror att det är nåt jag måste försona mej med ,finna mej i ,anpassa mej till och förståss försöka ta till mej OM det skulle dyka upp nåt gott råd.. som verkar möjligt ,trovärdigt,tillämpbart osv
i dag är det ett sånt härligt väder ..ochjag skulle vilja göra så mycket MEN jag tog ut min del av orken i går på tvätten..så nu är det bara att ta det lugnt
..irriterande,..men nog vet jag ju att det blir bara värre om jag försöker forcera , tvinga och ja vad ?
tänker på min vän M:s son som drabbades av nåt i armen ..såung ..han sa senast jag träffade honom att han känt att det var på väg men fortsatt att köra på
så är det väl även för oss fast med ännu mindre marginaler ..ändå har vi lärt oss att nu lyssna lite tidigare ..inse att det är allvar då varnings signalerna larmar ..igen