Undrar över mitt eget sätt att skriva här ?

Vad håller jag egentligen på med ?

Varför ..och hur skriver jag ?

Vad är det som driver mej

..en längtan efter ett

fritt

experimentellt

sätt att formulera

mej ?

En protest

mot alla de

stressinstängande krav 

jag tidigare haft

på mej ?

*att skriva

strukturerat,

anpassat efter de formkrav.

med i förväg

förväntade

ämnen

teman .

som automatiskt finns

inom VARJE dischiplin ,

varje grupp ,

varje sammanhang

alltså kraven på anpassning

som finns

precis

och exakt

överallt.

ibland känner jag dem

komma krypande

också här

även om det rimligt vis

måste va inom mej själv

begränsningarna oftast

sitter 

fast

.

alltså en längtan efter att

få /kunna

skriva fritt

Att  bli inklämd i former som är för trånga

att  själv gå med på att

tränga in sej

är ännu värre .

Och det har jag gjort

..frågan är om jag ens kan nåt annat

Superkänslig som jag är

inför andras förväntningar

Och vad händer då jag försöker

lyssna inåt?

..dyka mer i den där

malströmmen som

flyter på

..som en älv

inuti

mej själv

vågar jag

ens

speciellt ofta

göra det

..eg ?

fast jag vill ?

Jag som har levt

mitt liv läsande och beundrande

andras tankar

..vart har mitt eget tänkande tagit vägen

..har jag ens nåt

..känns det ibland som

jag kände att visst gav mej studietiden

en mängd mallar

orientering

nya möjligheter

men samtidigt

fanns hela tiden

de absoluta kraven

att det konsumerade

bildnings innehållet

studiematerialet

skulle hanteras enligt de redan färdigt fastslagna mallar

inom de ramar som varje lärare

bunden till sitt

lärosäte

sin kollegiegrupp

sitt universitet

hade att vakta på

dvs om jag ville ha ett bra betyg visste jag

vad 

och

hur

jag skulle skriva

och tänka

och på så sätt blir det ju också

ett sätt att konsumera

inmundiga

eller

vaf..aff de 

alltså ta in

mala igenom och producera

..det förväntade med

alldeles lagom.

egna ord .

…….forts

ahh så  vaaad är det med mej ?

Vad vill jag ?

Ibland har jag ju inte ens den minsta aning om vad jag ska göra av mitt liv ,Annat än att jag nu vet om att jag måste anpassa mej efter min ork ..vilket jag inte fattat förut ..utan tagit ut mej tills jag blev helt slut .

Hur på vilket sätt jag ska förhålla mej till  livet  jag för att inte  slita ut mej har jagännu inte lärt mej ..bara att dra ner på en del av det jag tidigare trodde att jag skulle/kunde  orka med .

OCH så började jag skriva här för att HÄR  skulle det rymmas ..ges utrymme till det där som finns inuti mej ,tankar ,känslor ,åsikter ,drömmar ..kort sagt  en kanal för att låta den där medvetandeströmmen få flyta fram som annars legat där och bubblat på utan att jag brytt mej om den .

Ja jag har trott att jag brytt mej och tagit mej tid med att skriva ner drömmar,målat  osv men då jag ser tillbaka är det väldigt lite tid och utrymme  jag haft för den där inre fördjupningen .

I natt drömde jag att jag köpt en ny klocka ,som samtidigt var en klockradio ,jag lyssnade på den .Satt vid ett bord på en färja mellan Finland och Sverige ..hade en grön väska ..Jag gick ifrån bordet ett tag och då jag kom tillbaka hittade jag inte klockan ..den hade tystnat  ….Då jag berättade om att den var borta för någon blev min röst så svag ..jag var helt hes ..kände vanmakten att knappt kunna göra mej hörd ..Då jag sen kom tillbaka till bordet och sökte igen i min väska började jag höra klockan och hittade den ..där var den igen !!

*en första association ..Min sotare ringde för nån dag sen frågade om jag ville ha sotat och hans röst var försvagad ..han hade svårt att prata ..nåt som han redan hade för flere månader sen då jag mötte honom på sjukhuset ..och det hade inte gått över .Han visste inte vad det var   som orsakade hans heshet .

Jag bad honom hitta på ngt annat .. han är en superskicklig fotgraf  .. skriva han som annars är en mycket social,pratsam ..trevlig person  ..göra den där fotoboken nu eller bloggskriva Jag kände mej oroad över.. tror att han skulle behöva uttrycka sej på nåt annat sätt.

**jag har länge tänkt resa över till en av mina vänner  men inte kommit iväg

***..Och jag har levt den största delen av mitt liv genom att resa så där  emellan  S.o F

Klockradio väckarklocka ..lyssnande ..visa ny tid ..vara på väg ..väckas ..berätta ..återfinna ..försvagad då jag skulle berätta ..ahh ja int ekan jag komma på vad den där bilden vill mej .Både klockan och jag själv tystnade ??Köpa hitta ,tappa bort och återfinna.

**här i drömmen hörde jag mej själv prata ..minns inte jag drömt så förut ..jag berättade om vad som hänt mej ..och fast rösten var svag kunde jag göra mej förstådd

Att jag ska ta mej samman och resa iväg ..precis nu .. jag fick det rådet av Aurora i går ..minns jag nu

..???

Hur kan jag skriva på utan att fastna i gamla anpassningsmallar eller krav.?Sånt som bara är från den där spontana strömmen som bubblar på ,som jag intuitivt kan ana .Jag behöver inte skriva  för att visa fram mej på nåt speciellt sätt eller för att påverka i nån specill riktning .Det som jag vant mej att sålla bort som nåt flum ..som jag överlåtit till mitt undermedvetna att tugga på eller idissla.

Dessutomär jag uppväxt i en miljö ..en familj där endast det jag GÖR /gjorde ..för att hjälpa till  räknades ..och så har det fortsatt att vara från deras sida .Vad jag tycker ,kan ,anser ,känner och vill är ingen av dem intresserade av .DET har jag förstått ocht.o.m  accepterat Jag kan inte göra nåt åt det .

Men då jag själv märkte att också min dagbok också mest började handla  om vad jag gjort ..tyckte jag att det började bli besvärande .Jag är glad att jag ändå fick en bagbok som 10-11 åring ,jag fick en vackert blå och min syser en röd ,md små lås på ..jag har ännu nyckeln kvar .Jag skrev på ,så lycklig då ..men snart började min syster och bror att läsa ..jag gömde den ..uppe på vinden i skräpiga garderober där ..under takbrädorna vid regnvattentanken .Köpte nya svarta vaxduks häften  skrev vidare ..men var livrädd för att  häftena skulle hamna i mina syskons händer .

Är det så fortfarande ? Ja på nåt sätt sitter det kvar .men då jag tittar i min a häften nu kan jag inte riktigt förstå VAD det var som skulle vara så farligt att de skulle läsa  eller så hemligt ovanligt .Men det var ju det att för dem var allt ellr ATT jag skrev nåt de kunde vrida och vända till nåt retsamt ..nåt de kunde vända emot mej .Alltså FÖRVÄNTADE de sej att jag skulle  skriva nåt ..som de lustfyllt kunde plåga  mej med ..Eller ville de bara visa att jag inte kunde gömma nåt för dem ..att jag inte skulle tro att jag fick ha nåt ifred för dem ??

Glad att De dagböckerna har jag fortfarande kvar ..en av mina viktigaste skatter ..ibland hoppas jag att det här bloggskrivandet ska kunna glädja mej i framtiden på nåt liknnde sätt

Eller bar de själva på en massa hemliga ”farligheter” som de skulle ha skrivit ner ..och trodde att jag hade skrivit sånt ? eller om dem nåt ?

Ja inte vet jag och de skulle bara fnysa åt mej även om jag frågade i dag .

Jag kan för mitt liv inte förstå varför just jag hade eller har såna syskon ..eller är det så syskon oftast är ? Ja inte vet jag  i alla fall har jag ju snare mött andra ..människor som känts som mina vänner ..vad hade det annars blivit av mej ?

Men det kan ha sin grund utifrån de här erfarenheterna ..att jag beslöt mej för att dela upp bloggskrivandet ..här skulle jag inte skriva om vad jag gör ,hur jag bor ,vad jag äter  eller inte äter ..om fiskbullar eller lchf,om jag är tjoc eller smar ..om jag motionerar eller äter kakor ..tänkte jag

naturligtvis är det ingen absolut vägg ..emellan.. men ändå ..ungefär så

I Ett annat bloggförsök skulle jag skriva mer anpassligt ,en sån blogg som visar hur min trädgård ser ut och vad jag tänker GÖR lite så där lagom för dem som inte vill eller behöver min totala öppenhet .

Men det har hela tiden känts otillräckligt ..som om det finns en massa annat inom mej som vill fram

Då jag hittade det här huset ..önskar jag att jag skulle ha skrivit mer dagbok ..då skrev jag BARA om vad jag GJORDE men kanske levde jag i min dröm då ..jag hade hittat ett gammalt hus som jag så länge velat ha,med själ och hjärta.

((Tänk ettsånt patetiskt uttryck ..såna ord skulle mina syskon ha upptäckt nåt sånt ..vad jag skulle ha fått höra ))

Alltså lever nåt sånt här kvar i mej ..att jag måste skydda mej ..skilja på vad jag visar för vem ..men vem vet nån gång i framtidens vindlingar kommer jag kanske att våga koppla ihop mina olika versioner ,förena de olika synvinklarna  ur/av/om

mitt  liv