JAG satt
på min trapp
i sommarvärmen
med en kaffekopp
och
dagboks skrev
hörde ett ljud och tittade upp
såg nåt rött nere vid elstolpen
orange rödbrunt
en sån katt
tänkte mina ögon
och började vända sej bort
men nähh
nåt mycket mer långbent djur var det
mm
en alldeles
äkta räv stod
och kikade efter om
kusten var fri bort mot prästgården
..stödde sina mörka framben
mot en sten
jag insåg att jag
inte hade nån som helst
chans hinna hämta kamera ,
mina ögon
och min kropp
stannade kvar
klistrade oss fast vid synen
första gången jag sett en räv
så nära
och så nära
att jag missat den!!!
Så klokt att besluta sig för en enda sak att göra. Jag har svårt att hejda mig och försöker nu vila efter sviterna från torpröjningen. Mitt i värken och oorken är jag ändå nöjd med det jag fick gjort och att det blev så fint närmast huset. Och att jag har använt kroppen.
Jag du .. det är inte lätt ..att göra lagom ..fast man är hypermedveten om följderna.Men den dan var jag så trött att det redan var omöjligt att göra mer .
Härligt att du kom så långt att du kan njuta av resultatet 🙂
Men som du beskriver det ..det är ju så roligt ..och man vill så gärna fixa till runtomkring sitt hus fast man offrar ..kör över sitt mått av ork .Ett Ständigt dilemma..
Sådana djurmöten är magiska! Själv brukar jag möta rådjur på det viset och har haft ett mycket speciellt band till dem genom de senaste 10 åren…
Hemikramar
Magiskt ja visst ..som om de vilda djurens ‘väsen’ kliver direkt in i i djupa… outgrundliga skikt i själen ..fyller hela ögonblcket med sin plötsliga närvaro
en ..förtätad..meningsfull ordlös ..kontakt ..