plötsligt hör jag de välbekanta orden som ligger som häll ristningar i djupet av min själ ..jag går och hämtar den där Maxi boken där jag som tonåring skrev ned den ..

skrev AV DEN

KARIN  BOYEs ord gäller än ,känns igen ,jag vill inte analysera den ,kan inte förklara varför eller hur ..VAD den betyder ..den bara lyfter något som är centralt ännu i mitt liv ..en livshållning som jag inte kan ..krypa ur ..som håller i ur …och skur

(i dag  p1 dagens dikt )

Rustad rak och pansarsluten

gick jag fram

men av skräck var brynjan bruten

och av skam

Jag vill kasta mina vapen

svärd och sköld

All den hårda fiendskapen

var min köld

Jag har sett de torra fröna

gro till slut

Jag har sett det ljusa gröna

vecklas ut

Mäktigt är det späda livet

mer än järn

fram ur jordens hjärta drivet

utan värn

Våren gryr i vinterns trakter

där jag frös

jag vill möta livets makter

vapenlös