Jag lyssnade ut Karin Alvtegens bok ,drogs starkt in i berättelsen

och NU

känner mej övergiven…alltså har jag hunnit bo in mej i boken

Utanför mitt hus det ständiga stört regnandet,hur ska jag hinna göra i ordning trädgården inför vintern ..ger upp gå in och tar på mej lurarna

Mitt i all dramatik är berättelsen slut

Vad sjutton slutar hon så där för ?

hmm ..så är det  för att hon lyckats dra in mej i ett drama där det finns en mängd parallell punkter in till mina egna upplevelser ,minnen , beröringspunkter..

även om berättelsens personer samtidigt också känns främmande och drivet vinklade

En hel del minnen hinner väckas under en 9 timmar lång bok..visst är hon en bra berättare ..men om det är nåt som är för mycket ..som om det MÅSTE vara ultraspännande

känner mej driven ngt manipulerad ..en spänning som uppehålls av att ständigt nya otäckheter sker

även om det också finns den där vändpunkten

peripeti..den som först verkar vara helt vidrig ..förvandlas till att vilja väl

ett citat

”att vara inbäddad i en välvilja som inte kräver något i gengäld”

men mest handlar boken om motsatsen beskrivningar av människor med traumatiska minnen som programmerar dem för resten av livet..driver dem in i ytterst vidriga ..fällor

Lite illa mår jag av att det måste bli så där deterministiskt  extra dramatiskt ..för mej räcker det med mycket mildare  grepp ..

Måste dom hamna i fängelse ?

..måste  nån få Cancer?

måste nån h a dödat någon?

måste det nödvändigtvis vara en Älg som flyger genom bilrutan ?

bli en dödsolycka?

Jag har svårt att hitta nya favoritförfattare ..jag vill ha mer av ..ja vad ?

Nyanseringar ..

Förresten jag Älskade att lyssna på de här böckerna av Doris Dahlin   ..underbart och känsligt .. 2  självbiografier om en barndom,intensivt och starkt berörande

sätter  in dem här  samtidigt som jag kompletterar med att nämna titeln på Alvtegens bok ,jag reagerade här ..på Den hade också titeln Skam.. en roman