Jag kände mej ‘manad’..inställd på att verkligen göra mitt bästa, att se över det som behövde tittas till inför vintern.

Absolut har det blivit bättre ..mer ombonat

så att det känns att det är omskött,ompysslat ..

innan den råa vinterkylan lägger sitt lock över gården.

Jag sitter och  ser ner i den lilla

dammens olika skiftningar .

Nu har ett rosblad lagt sej ner och  flyter omkring där bland alla asklöven .

Ännu har det inte varit nån tunn ishinna  på vattenytan …varje dag bara nya regndroppar .

I dag en rapport om förväntad snö

Och jag har gjort allt vad jag för tillfället orkar med att utföra .

Måste vila ett tag från sånt nu,göra annat ,lika nödvändigt fast på ett annat plan.

Det känns som om det finns ett visst mått av energi hos mej inför en speciell uppgift och då jag använt den bör jag gör något annat ..

följa en egen rytm..min egen ..sånt som nästan varit omöjligt under tidigare livsperioder .

Just då kan det kännas som om  jag har fuskat…och visst vem bedömer vad som är tillräckligt noggrant eller proffsigt gjort..men jag har nått till en viss nivå och för mej får det ‘duga’

vad jag än gör tycker jag att det alltid är först en tid efteråt som jag kan bedöma om något blev  bra eller  mindre bra ..

..det finns hela tiden mer

..en förunderligt nödvändig förmåga det där att sortera ..ta ett skikt i taget

även om jag vill undvika

det trista ordet

prioritera..