bild från We are human angels http://sphotos-b.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-prn1/c50.0.403.403/p403x403/74755_10151158458459023_1918666657_n.jpg

vad är det

som sliter och

drar i mej i dag ..då ?

Som gör att jag bara droppar

omkring

här i stugan

utan att göra nån ansats till något ..

som jag

KANSKE anar

att jag skulle

behöva göra.

Nu är det en hel mängd dagar som rullat förbi

sen jag tänkte hälsa på min far

..och inte blev det i dag heller

födelse och farsdags presenten ligger kvar här

Visst, jag blev ju förkyld .

.och på födelsedagen

var jag bortrest

..men nu ?

Ja men jag måste ju få lite mer i ordning

innan jul tänker jag 😉

och sen skriva lite blogg

..läsa andras

och det kan jag fastna i

huuur

länge som helst

jag har just kommenterat hos en för mej ny bloggare

..hur våågade jag .?

bloggetik  etikett vad vet jag om sånt ?

Ska man första gången högst skriva en kommentar

..så att man inte skräms ??

Husch nu känner jag mej lite rädd för det !

Men jag blir juuu

så glad

då jag hittar någon som jag gillar att läsa

mm får väl se hur det blir

..det är ändå någon som verkar skriva sällan ..

**Nyss grävde jag  i min bokhylla

hittade faktiskt den där pärmen

med gamla uppsatser från Uppsalatiden.

Samtidigt som två häften föll ut ur hyllan

OCH VA VA DE DÅ * ?

Joo ett litet blått häfte

där jag hade skrivit in franska glosor

från 1984..

..ganska intressant

eftersom jag nyss har lyckats

ladda ner kursmaterialet

..(och hittat den pdf filen! )

till  den franska kurs

jag NU

lånat FRåN E-lib

.som jag lyssnar  på

intressant sammanträffande!! .

Jag ska BARA

skriva lite

nu och sen

ska jag återvända till den där

kursen i franska

..det är så avkopplande lugnt

att bara träna  ett språk.

tänkte jag !!

..

Annars inget ..

Ganska nöjd att jag i alla fall fick

mina sängkläder

vädrade och intagna innan regnet.

MMM

så gick jag på

i mina vardagstankar

..skrev lite här

innan

jag gick in på 

..andra bloggar

..och drabbades av det engagemang jag mötte

..Och

ramlade

ner

i frågan

VARFÖR

drabbar

det också

mej så starkt ..??

Associationerna  rullar igång

här är jag

inne i ett

nätverks  sammanhang

där

det

GÅR att

bry sej OM!!

DÅ..

Sorgliga

saker  händer

Det där med Islin .

*         se  ***Medicinhelvete. /Islin

                                                                                                          http://islin.wordpress.com/2012/09/18/me…

**************************

.som många  

berör i sina inlägg

nu

bara några exempel

ur vad jag läser ;

**************************************************

”””””””**********************

***************************

Lilla stora Islin

************************************

http://skvitts.wordpress.com/2012/11/19/hjalp-eller-stjalp/

Farväl Islin.

http://baraenbildavmig.wordpress.com/201…

**************************************************************************
********************************************************************************

http://mitthopp.blogspot.com/2012/11/hjartat-skriker.htm

http://mitthopp.blogspot.com/2012/11/du-trodde-du-var-ensam.html

**************************************

*******************************************

Psykiatriutredningen Och Hur Det Egentligen Blev // Kao

Kao  

*****tillagd efteråt

Peckas film Den elfte stunden

pekka.ketonen?fref=ts#

..vad väcker allt detta  i mej ?

 

ändå?

fast jag inte kände Islin

det där med.

att.

… från en bro::

nåt så ohyggligt över det …..

får mej att också koppla till Anna Odell

..som försökte uppmärksamma vårdens

omänskliga bemötande

av en så olycklig medmänniska

..att tvångs bälte

— ned drogning .

sen el-chocker ..förståss.

och VAD hände då

..så groteskt hörde henne bli   hånad

t.o.m åtalad .

trots att hon i verkligheten

gått igenom detta

”på riktigt’

tidigare

alltså blivit så illa bemött

då hon under en tidigare period av sitt liv mått så dåligt att hon försökt ta sitt liv ..på ett liknande sätt

ingen officiell rapport över dem

som  förfärades över de fakta hon lyfte fram

ingen ändring ..

iaf  vad jag tagit del av

MEN

en psykiatriker som blev helt galen

och ville åtala henne  USCH!!..

naturligtvis tar det tag i mina egna  ..’sitsar*

jag var aktiv i RSM under några år ..orienterade mej ganska väl i hur det då såg ut och nu säjer många att det blivit värre

en av mina vänner som jobbat i jour verksamheten i St-holm  berättar att hon är så glad att hon nu är så gammal att hon inte behöver jobba kvar ..ständiga omorganiseringar ..uppbyggda team slås sönder  otrygghet i  personalgrupperna .’

Jag ramlar ner i mina egna erfarenheter ..minnen av det jag kommit nära  ..eller då människor jag känt drabbats av att anhöriga till dem..

Och jag ar ofta tänkt vad är bättre NU än förut ..förr = ja ända in i den tid självspillingar inte ens fick begravas på den vanliga kyrkogården..de skulle begravas i norr 

Är det alls nåt bättre nu ?

egentligen?

Människor som berättar att de är så olyckliga att de kanske inte orkar leva ,berättar att de blir bemötta som om de HOTADE  ..på platser där de borde få hjälp (psykv,soc,arbförm .))

..

Mina egna erfarenheter

Lena R ,,Katas mor ,min kusin ,en grannes son

..det räcker och blir över

som nån sa det går aldrig helt *över*

det finns alltid NÅGONTING kvar
och kanske måste det vara så

..för att vi ska förstå..

för att vi inte ska lyckas i våra försök att  göra oss omänskliga?

**se ..

OM DET OMÄNSKLIGA… som att gå ner i Riddar blåskäggs skräck kammare eller

är det inte just det som drabbat dem sm inte längre vill leva ..= att de bliit bemötta på ett omänskligt sätt ,råkat ut för övermäktiga felgrepp..

jag har ständigt dålig samvete för min kusin ,som kastade sej framför ett tåg,  men överlevde..det är många år sen nu och turerna har varit skiftande ..//för nåt år sen dog hennes mor ..som varit fruktansvärt olycklig under den här tiden//

men vad kan jag göra ?

en julafton har jag firat med dem ..sen det hände

hon bor också i ett sånt  gruppboende ..där hon är missnöjd med en massa saker..arg och irriterad ..och medicinerad

jag föreslog att hitta en bra terapeut ..(för de ekonomiska resurserna finns) men nej 

Vidar kliniken  .. en period gick det men sen nej ..

 jag orkar inte ta tag i allt det som kanske borde göras

 hennes föräldrar  ville nåt

jag har till o med slutat ringa  ..för hon bara skrek i telefonen senast ,hörde inte ens efter vem det var,tror hon inte ens hörde det var jag…

dessutom bor jag så långt ifrån’

Direkt ramlar jag ner i de där minnena av LENA

på den kurs jag gick  -96 -97 där vi skulle lära oss använda mejl och dator  ..ha gruppkontakter via distans ..+ träffar under ca ett år

Jag lärde känna Lena ..en tuff tjej ..som introducerat data kunnande för politiker och företag ..hon kunde redan den biten..yngre än mej

vi trivdes med varann . men hon flyttade för hon skulle vara närmare studiemiljön.

vi lärde oss hantera nätkontakter

..men då det allvarligaste hände HÖRDE INGEN  av dem som visste

AV SEJ

.. ingen

skrev

ens

något

beklagande

endast en av mina kurskamrater

satt där på begravningen med mej.

Och kursledningen ..hade inte ens med några kondoleanser !

Ja det kändes helt ofattbart ..omänskligt och helonstigt

skulle vi låtsas att Lena inte funnits

kursen fortsatte utan att vi någon gång i gruppen

hade samtal på lektionstid

där vi pratade igenom

Rädsla för att förknippas

med   VAD ??.

Lena ja ..hon som höll föreläsningar om MOD för oss andra ..

på den där projektledarutbildningen i  och sen hittades  i skogen ..i det område där vi haft såna där häftiga övningar med en sån där INNE – konsult .

vi skulle klättra ner för berg å sånt,ett led i   en ledarskapsutbildning

(man måste ju lära sej att va tuff om man ska va ledare ,våga KASTA SEJ UT  osv..vi fick veta vilka fina företag den kursen hållits på tidigare !!)

***Och Katas mor ..

hon krossades helt då hon kastade sej framför ett tåg .

Kata  ,som var enda barnet kallades av polis för att identifiera.

Då hon kom hem till mej..

bad jag henne att låta sin sambo göra ..det där ..att se på bilderna som skickats till den lokala polis stationen 

..ja och sen bad jag henne ta min tid hos en familjeterapeut.

Kände mej helt vanmäktig trots att vi var närmaste vänner

Jag hade aldrig träffat hennes mor..

ändå

kändes det som att vara i närheten av ..

en smärta som

av

en ‘ekande bomb’

..eller som att 

ha fastnat

i det

tomma

ekot

men den

som är

mycke liten

sliten

och har funnit sej

mycke länge i

att vara

i

en trasig själsbåt

som har strandat ?

som den  inte fått någon hjälp att reparera?

 hoppar

in  i

en

annan

båt ?..