Jag har språktränat
tränat verb tills jag blivit helt trött
använt all överlopps energi till .Att lära mej nåt
..länge sen jag gått nån liknande kurs,och tränat så mycket hemma.
Data kursen var det en helt annan sak mer konkret teknik använda program osv
Kanske har jag återfått något av förmågan att focusera,
i alla fall mer av den ,.
Eller så behöver jag helt enkelt koppla av ,
koncentrera mej på något helt nytt.
Gräva ner mej ,komma undan något glömma annat ansvar
En stund varje dag..
..ett sätt att stå ut med den långdragna vintern.
.. snälla nån så tiden gått
älwfewor 
Det är en sån skön upptäckt när man kommer på att hjärnan inte var helt igenom igenkloggad. Det är nog som du skriver att det kan vara bra att ha fokus på något helt annat ibland och att lära sig något nytt känns alltid bra, man känner sig levande, tycker jag. Vilket språk håller du på att lära dig, du har kanske nämnt det men jag minns inte?
Just det ! Att det funkar hyfsat ..även om jag har svårt att lita på att jag kan, så att jag tar i övertränar kanske.I går kom jag in på en spansk blogg , skriven på svenska ..blev att sträckläsa den och sen trycka på translate..alltså testade läsa på spanska och blev helt glad av att upptäcka hur mycket jag kunde förstå!
Har också hittat bra övningar på nätet.
+som bieffekt lärt mej använda telefonen till det hittat en Android wordpress app som verkar fungera bättre för blogg skrivandet.
Även om det känns ovant..och inte blir samma översikt. .fördelarna överväger. .slippa sitta vid skrivbordet osv
( det är en spanska kurs jag går eftersom det arrangerades en sån här)
Det känns som jag blev gammal över en natt, för ca 3 år sedan. Livet blev för mycket plötsligt … och jag blev även äldre samtidigt, en detalj som nog betyder lite vare sig man vill eller inte. Jag tror att kombinationen är det avgörande i sammanhanget. För mycket stress, både på jobbet och privat, och sedan ett intåg i klimakteriet samtidigt. Mentalt tycker jag att jag mår bättre än jag någonsin gjort, men jag märker tydliga brister och förändringar i min förmåga.
I höst är det 9 år sedan jag satte mig på skolbänken igen, för första gången sedan gymnasiet. Trodde aldrig jag skulle klara det, att skola om mig och ”plugga” teoretiska ämnen. Hade aldrig något läshuvud när jag gick i skolan, så varför skulle jag ha det vid 42 års ålder.
Men jag växte med uppgiften, och för första gången i mitt liv fixade jag det jag satt mig i sinnet. Med ren envishet och stark motivation.
Jag fortsatte växa i självförtroende när jag fick jobb efter 2 års pluggande, och jag insåg att jag inte behövde vara rädd för att lära nytt … tills för ca 3 år sedan.
Det är så mycket som spelar in för att saker och ting ska klaffa. Jag nådde min gräns när jag fick för mycket omkring mig på alla plan. Den satte nästan helt stopp för både lust och förmåga. Inget vilorum någonstans. Dessutom i samma veva som den biologiska processen i min kropp blommade ut och blev tydligare.
Nu sitter jag och undrar varför jag skriver det här? ”Ska jag radera och skriva något mer logiskt och enkelt, eftersom jag knappt vet vad jag vill säga?” … Suck!
Det var något med din tveksamma ton kring studierna som satte igång mig. Känslan av osäkerhet i dina ord. Att få fokusera och i lugn och ro ägna sig åt det man vill och eftersträvar … det tror jag är en av nycklarna och i mångt och mycket det enda man behöver …
Dessvärre tror jag inte att det är hela sanningen.
Men hur det än är så går livet vidare. I mitt fall verkar det som jag har bytt vissa förluster mot anda vinster … så i grund och botten kanske det är helt okej med allt. Bara man lär sig acceptera förändringen …
Tack Louise för att du delar med dig♥♥
Kombinationer av en mängd olika saker som ska klaffa..precis och du kände av den tveksamma tonen hos mej ..jag var mer tveksam än jag först förstod. Tog beslutet snabbt plötsligt och impulsivt..inget genomtänkt alls Tänkte jag kan ju testa. .men då jag börjat dök min gamla stidieiver åter upp. .Det är ju bara en kvällskurs men jag har ju möjlighet att träna koncentrerat hemma .
Och just som du nämner känns det meningsfullt ..och skulle inte ha varit möjligt om inte en mängd andra saker (mindre positiva) också inträffat i mitt liv.
Jag har svårt att ta till mej just såna formuleringar som ofta används (typ det är en mening med allt osv)
Du formulerar det mer nyanserat
Önskar dig fortsatt glädje i studierna. Det är egentligen det viktigaste, att man får göra lite av det man vill. Utmana sig själv då och då. Det är nyttigt för självkänslan. Speciellt när man ror iland med det man föresatt sig.
”Det är en mening med allt”, ”Det är ödet”, ”Man får inte mer än man kan bära” …. talesätt som kan kännas som floskler för det mesta. Ändå finns det många sådana fraser som jag tycker kan stämma med hur det är. Jag upplever ofta att det funnits en mening med saker som hänt. Ibland måste man först få lite distans till det, men plötsligt kan jag se spår och tecken som skapat följdeffekter som jag först inte såg …
Eller så är allt det där bara önsketänkande … 😉
Ha en bra helg, vännen … ❤
..ja men visst är det spår man ser ,som skapar nån sorts trådar av sammanhang i det som kanske först såg ut att vara/bli / kännas som sönderslitet ..jag tror inte att det bara handlar om önsketänk ..även om ..så varför inte ..önsketänket kanske också ”var /är en del av ”meningsfullheten ” i det som sker ..:)
skön helg till dej också
Visst blir det svårare att lära in nytt, ju äldre man blir. Men man får vara nöjd med sin egen takt – för någon annans kan man inte följa när man gör så gott man kan.
Snart är det vår (eller är det redan) och det är vad JAG fokuserar på just nu. (Funderar på att hämta min cykel jag glömde ta med mej när jag flyttade för drygt en vecka sen, cykla hem den hit, men inser att det är rätt kallt just idag :s
Kao
Men så härligt Kao ★★;)
du har flyttat nu! Å hur känns det¿? Jag blev så ivrig med spanskan så jag har varit mindre bloggaktiv .Ja vår ..men ännu kallt och blåsigt mer snö
..aha är det så nära emellan att du kan cykla ..hoppas på den första varma vårdagen kommer snart utan ishalka då det går att cykla