Såg ett program om sandens användningsområden sent i går kväll innan jag somnade.

Läste Kristian Gidlunds blogg hoppas den får ligga kvar. .underbart på ngt sätt att se hur många som brytt sej om .

Indonesiska öar som sköljs ut i havet, sandupptagning från sjöbottnar där allt annat levande följer med och mals sönder  .Sandmaffia, korruption..

Miami Beach fylldes på 17 milj dollar sand som sköljdes ut igen inom något år.Ja bara ett nytt område för mej nåt jag inte tänkt mej in i förut..ytterligare ett katastrof område

Vaknade med tankar om samvete.Det som nån så skickligt definierat som ”vårt samlade vetande”.

Ett Samvete ,vem har inte ett sånt.

Varför känns det som det då saknas ‘samvete’ i  samtiden /omvärlden?

Och sitt eget samvete vad gör man med det?

Den ständiga frågan.

 

Vad gör jag?

Hur fungerar jag med mitt sam-vete?

Den första associationen som dyker upp ..den starka känslan av att jag inte klarar av att bryta mot mitt eget samvete utan att uppleva det som om jag själv bryts sönder.Ja som om en del av min själ bryts loss om jag tvingas bryta mot det som känns rätt. Arbetsplatser jag slutat på ..på grund av att det sätt jag pressats att utföra mina uppgifter gentemot andra människor (exv. Inom vården) att bli tvungen att stressa igenom arbetsdagar och nätter som varken jag eller dem jag skulle sköta mådde bra av.

Och nu har stressen ökat ännu mer på alla områden. Hur djädrigt otrivsamt ohälsosamt kan det få bli ?

Som om hela världen handlar om ruffigt rofferi  !

Men vart tar alla de människor vägen som tvingats stänga av sina samveten för att få /kunna överleva fysiskt?

Hur  överlever människor utan sina samveten.?