Är det endast det poetiska språket som kan
närma sej de gränsområden
Som nattens drömmar
poesi dröm
djupet inom oss
alla berör
Och som så lätt får oss att bli rädda ,inta avstånd
ståndaktigt avstå

Från att närma oss
det språk som vidrör den dimensionen
Dessa nivåer som vi inte vet hur vi ska hantera
handskas med
och som så lätt kan bli helt fel
**

fråga oss
fråga mej
eller få ett nej

Vad är Det som gör mej rädd
rädd för vaddå
Det som självklart kan hända
För vi är alla olika
och rör oss på olika förståelsenivåer

Tolkar ord utifrån vår egen kontext och är kanske inte alls beredda
att se nånting ur någon annans synvinkel
självklart så
och om jag skulle låta mej stoppas …vilket jag tillåtit största delen av mitt liv
Så skulle ingenting finnas på den här sidan
inte ett ord

inte en bild
En av mina senaste drömmar förvandlades
Först till ett ljus
och sen till belysta Kalejdoskopiska färger i en bild
under tiden jag sökte memorera den och
Innan jag hann skriva ner
det jag mindes som en väldigt detaljerad beskrivning
av nåt med kugghjul

..kan jag gissa som finns bl.a i äldre tiders klockor ..
särskilt i små fickur såna som nästan alla gick och bar på .
.liksom nu alla bär på sin mobil

som tur är har jag hittat till andra människor med liknande intresse för nattens bilder ,teater ,dramatik så vi kan iaf berätta dem för varandra ..hjälpa till att tillsammans lyssna Och gissa oss in till oss själva

Men alltså våga vara precis så som jag är utan att försöka prokrustera mej ..anpassa såg fila putsa regissera manipulera eller i värsta fall gömma ,glömma
tysta ner helt Å håller
svänga om redigera ,omstrukturera ,visitera och systematisera ,minimera till och med Obstruktivt protestera
amputera .. hellre ha en protes
Kanske till och med av plast
på den plats
I kroppen min
där det annars oftast brukar göra ont
då någon passar på
att drämma till mej
För vaddå
för att den ogillar
för att det inte passar sej
För att det blir så fel för den ..att
jag är som jag är
för att det ställer till besvär
för att det väcker nåt som är Tabu ur deras synvinkel
förbjudet undanstoppat
jovisst märker jag det också hos mej själv ..jag har fått den instinktiva olusten inför nånting och backat …men vid ett annat tillfälle senare ..då det åter dykt upp en påminnelse aha men det där var inte så illa som jag först trodde ..och så djädrigt svårt verkar det vara med utveckling och omvärderings processer ..alltså
och låt mej slippa
mina långrandiga formuleringsbehov börjar bli tröttsamma nu
…eller för länge sen
men det går inte att komma ihåg min egen skepticism ..just då just där i det ögonblicket
då jag själv behöver bli bemött med förståelse , accepterande ,välvilja och generositet ..just i det ögonblicket
Kan det vara så helt förödande
eftersom jag just bå har svårast att minnas att vi är olika och att det inte är så farligt fast det känns så och gör ont att Inte bli förstådd
att bli utskuffad,utstött, belamrad med andras negativa attityder utan att förstå varför skamlagd
skramlande som i sagan om Skelettkvinnan i Clarissa Pinkkola Esteés bok infångad i fiskarens nät blev hon ändå räddad..trots att hon eg mest räddade sej själv genom att sjunga kött på benen och ta vara på en av fiskaren sömn tårar ,
Eller som hon i Riddar Blåskäggs slott som får alla nycklar då han åker bort …för han är sån som egentligen inte kan vara nära någon utan att skada denne, liksom han dödat de andra hustrurna Därför finns det där förbjudna rummet hon inte får låsa upp ..och då hon gör det blir hennes nyckel blodig ..alltså blod på henne också