För mitt kinkigaste behov  
av komplexitet
..en själslig ton ..
Thunström når den nivån 
här finns en poetisk, 
konstnärlig och tillräckligt komplex 
beskrivningar av 
Vårt drömmande sömnliv ..
som håller för mitt kinkigaste behov 
av ordval och 

precision och nyanser 
tänk om 
jag kunde skriva så :

****

Fyra miljarder människor på jorden.
Och alla sover, alla drömmer.
I varje dröm trängs ansikten och kroppar – de drömda människorna är fler än vi.
Men de tar ingen plats….
Det händer att du somnar på teatern.
Mitt under pjäsen sjunker ögonlocken.
En kort stunds dubbelexponering: scenen där framme överflyglas av en dröm.
Sen finns det ingen scen mer, den är du. Teatern i det ärliga djupet!
Mysteriet med den överansträngde teaterdirektören!
De ständiga nyinstuderingarna ….
Ett sovrum. Det är natt.
Den mörka himlen flyter genom rummet, Den bok som någon somnade ifrån
är fortfarande uppslagen
och ligger skadskjuten på sängkanten. Den sovandes ögon rör sig,
de följer den bokstavslösa texten
i en annan bok –
illuminerad, ålderdomlig, snabb.
En hisnande commedia som präntas innanför ögonlockens klostermurar.
Ett enda exemplar. Det finns just nu!
I morgon är alltsammans utstruket. Mysteriet med det stora slöseriet! Utplåningen… Som när turisten hejdas
av misstänksamma män i uniform _
de öppnar kameran, rullar ur hans film och låter solen döda bilderna:
så mörkläggs drömmarna av dagens ljus. Utplånat eller bara osynligt?
Det finns ett utom-synhåll-drömmande som alltid pågår. Ljus för andra ögon.
En zon där krypande tankar lär sig gå. Ansikten och gestalter omgrupperas.
Vi rör oss på en gata, bland människor
i solgasset.
Men lika många eller fler
som vi inte ser
finns inne i de mörka byggnader
som reser sig på de båda sidorna.
Ibland går någon av dem fram till fönstret och kastar en blick ner på oss.
Tomas Tranströmer Drömseminarium
ur ”Det vilda torget”

men jag kan inte skriva så
inte beskriva just det

varför inte ..det då
frågar sej
nånting
näsvist
inom mej ..

för att jag befinner mej
I en annan
Orkan av ord ha jag lust att svara
Mitt liv är bara lite
eller mycke annorlunda

I går försökte jag beskriva en besvikelse
För någon jag inte känner speciellt väl
Och jag blev så ordrikt ivrig
I dag lever jag i självifrågasättandets svallvågor
Vad var det
allt jag snabbt lät forsa fram
ur mej ?
Genom mej ..ja ja det kanske var just det
att det var NÅGOT
Som helt enkelt valde att vilja
forsa fram
genom nån
och valde mej ??
Såå kan det också vara ..

Ändå var det väl bara en millimeterskubik
ur den upplevelsen jag egentligen hade
den var närmast så som en ocean ..
En väldigt ..ja som en oändlig ocean av frågor ,undringar,
Och missnöje ( med vad eg ?)
ett mischmasch
En mixad tinktur
Omtumlat ..tumultetande
eller kanske till och med
revolterande
mot vad ..kan jag veta det
Jaaa
mest mot det konventionella upprepandet ,detta ständiga bevisandet
att jag är som du vill att jag ska va
så länge du är som jag vill att du ska va
Nu ska vi göra rätt här …inga studsande hopp och fantasifulla krumbukteringar här tack ..
Men på nåt sätt var det väl ändå mina ord
Dom som dök upp i mej just i den stunder ,den där dagen..och om jag inte sagt dom
rakt och rätt ut ..Dvs låtit dem komma ut så hade dom stannat kvar i magen

dessa
framströmmande önskningar
mixade lite med igenkännbara men mest endast nyss anade behov av nånting annat
En annan dimension,nånting av ett annat material ,

med ett uttalande i en annan ton
Eller i en helt ny tonskala i en ännu oupptäckt eller ens framkallad dimension
En helt