OOM jag skulle låtsas att jag är en av dem
som kom med på Bob Hanssons skrivarkurs ..
vad skulle jag skriva då ?

hur ?

skulle jag inte vara alltför påverkbar

tappa bort mej själv

skulle spontaniteten stanna av

trådarna inåt kapas

ja såna frågor väcker det just nu i mej o

alltså som om jag var en av dem

Sån ..som vågat söka
mej dej

Sej dit

varför känns det mer naket att skriva spontant

är att ex.v berätta en dröm och associera ,bearbeta den tillsammans med andra i en grupp.

skulle textskrivandet också kunna kännas så om jag blir mer van att dela det i en grupp ?

skulle det automatiskt växa fram ett skydd som gjorde att jag skulle stå ut med hur Nån annan reagerar ,kritiserar eller agerar utifrån sin kontext på vad jag delat ..

utan att bli för upprörd ,Sårad tvivla på mej själv ,eller kanske till o med börja gömma mej bakom orden

äsch jag orkar inte fördjupa mej i de frågorna ..de får besvara sej själva

Jag har väl ett eget liv ..utanför det och innanför något annat

att de livssammanhang jag befunnit mej i växlar är ofrånkomligt sånt é livet

Någon jag vant mej att är som en del av mej har långsamt växt vidare. Satt punkt för det som var vårt liv då sen och nu ..och där står jag och behöver ta reda på var mina bor ders är nu .Ännu är mina gränser öppna .. jag vet inte säkert vad som finns kvar och hur länge .Det är för mej att undersöka ..besöka den gränszonen nu och då ,va uppmärksam på då den kräver sin tid och plats .Långsamheten är en del av processens lagar ..så funkar det .Allt kan inte ske på en gång i det inre livet . Trots att det i den yttre dimensionen ser ut att ha hänt endast i ett visst ögonblick ..ögon blickliga krockar .Allt som föregått finns där samlat ..nånstans

Det finns både och då och nutid ..båda samtidigt

Dialektiska processer..både och det ena utesluter inte det andra..en intervju i går som jag lyssnade På känns som en betydelsefull pusselbit att påminna mej om.Ändå finns det nånting inom mej som lyfter fram och lyser på framkallar och förtydligar nåt före något annat.Jag kikar på texten jag snabbt rafsade ner halvt i sömnen . Det har redan gått någon timme sen dess ..och mina känslor har ändrats !, så snabbt !

.Jag vill inte längre använd just de orden ,inte uttrycka mej precis så där .Åhh så

jag ser att jag citerat en rad ur min mormors favoritpsalm

”Varje dags bekymmer ..”
mormor och psalm

om jag nu skrev för att göra min blogg mer läsvärd skulle jag inte

aldrig

hur vågar

Jag

ens nämna såna ord som i nutidsforsens snabbhet snarast skulle sej som att kasta tunga stenar i syfte att stänga av flödet ,tidens ström ,stoppa upp intresset och ordflödet

Tja för att jag renskriver här de nästa helt oläsliga ord jag kastade ner i ett häfte just då jag vaknade och det pågick en ordström inuti mej Som jag ville ta vara på

Alltså renskriver …i syfte att ha en text möjlig att läsa ..och jag fattar att det inte blir Samma sak ..som om det medvetandetillstånd jag befinner mej i

just då jag vaknat skiljer sej ..ja lite skrämmande mycke
ifrån där jag är nu ..några timmar efteråt .

Ahh Och dessutom att läsa ..andra gången Gå igenom en text BLIR ju nödvändigt som att läsa med andra ögon bedömande ..värderande .Den där Lilla sömnvakna jag som klottrade ner de just då så viktiga betydelsefulla orden .Såna som jag vill ta vara på varje dag möter nu mitt dagsmedvetandes mer tuffa blasé inställning

Men om jag dröjer mej kvar en stund så minns jag känslan av att det handlade om vad jag BAR på i dag vad som var dagens uppgift ,om den var tung ..”varje dags bekymmer vill han bära , han som heter båda kraft och råd” ja så löd mormors orden då hon sjöng och samtidigt ville hon tror ..tänker jag nu berätta för lilla mej att det fanns svåra saker i livet som kunde hända hennes lilla julängel också sen ute i det stora oskyddade livet där mormor inte längre fanns med och kunde hjälpa å trösta. .Och hon berättade varifrån hur hon själv tröstade och hjälpte sej själv att orka med De svåra dagarna.

och att skriva om det känns omöjligt dammigt oläsligt utnött dött sentimentalt Det måste omskrivas i Nån sorts nutids språk ..som inte skär sej så och förblöder ..repas up

mot den vassa snabba nutidsfartens ord

som endast verkar ha tålamod med Nån sorts deckarfarts prosa av hot ,hets ,stress,mord

och varför får jag en sån bild av ett unket orensat akvarium där fiskar

simmar i grumligt vatten

jo o men det är nödvändigt atthitta nya sätt att yttrycka ..samma värdefulla upp,evelse

hur hålla upplevelsen levande