I går ett stressigt uppvaknande ,en väns dotter ringer hela upplägget känns stressigt och manipulerande .
Jag lyckas låta mej dras med
Ännu en rugg och regndag

och jag väljer att vila .
Sov inte speciellt bra under natten .
vaken i timmar ,såg repris Tv första gången på hela sommaren..
gillade bonusfamiljens fortsättning ,
Kristina Lugn kultur ,
ett bra avsnitt på Babel.

ahh en sån morgon var det då jag började på det här inlägget

och det blev lämnat så

med de få raderna

det var för några veckor sen

ett stressfritt liv verkar som en avlägsen dröm

en naivitetside

som kommit nånstans ifrån och brukar upprepas

som en sorts tröst

nåt som måste få finnas

i ide världen

men kanske inte sen

plötsligt i kväll blev jag påmind om en tid i mitt liv ett ögonblicksminne som snappade sej fast .

Som visade mej att jag redan då hade startat min resa hem till mej

fast jag satt på bussen på väg bort från den lägenhet som VAR MITT enda HEM just då

jag bodde ju där , var det sex trappor upp på Terapivägen 5 eller 6 ,den siffran kan jag inte längre minnas .

MEN JA jag tar ett beslut just nu ..måste åka tillbaka dit till Flemingsberg

den första eller andra bostad jag hade då jag flyttat

otroligt modigt förstår jag just nu

som ensamstående med allt ansvar ,vilken styrka,allt planerande, Nytt jobb ,nytt land, nytt dagis ,bostad

och allt allt allt bara jag som bar och organiserade.

bad jag om hjälp skulle jag helt säkert ha fått mer ifrågasättande ,troligen så mycket att jag börjat tvivla på mej själv .

Kanske skulle jag ha kantrat och tappat balansen direkt ..men som tur var förstod jag sånt redan då.

hjälp såå mycke risker jag ser nu –sån tur att jag inte såg dem då

MEN NU

lovar mej själv att det får bli av ,jag vill se hur det är där nu —

men alltså då … jag satt där på bussen

och då jag hade varit helt själv nån vecka

min dotter var på besök hos sin far

jag var kvar .. allt det stressigaste nyorienterandet var över

och en sorts vardagslunkighet hade inträtt ..tidigt upp och sent i säng 2 1/2 timmes resväg till arbetet inne på Söder

alltså just på den punkten kunde väl någon ha givit mej ett gott råd

om hållbar planering ,rimlig tid för avkoppling ,tid för en hobby

nån kunde ha sagt att det skulle ha varit helt okej att ta det mer lugnt

efter att ha bott där och jobbat så några år

och visst reste jag bort till Cesilien var det ..Taormina

Men hade jag nånsin tid ens … för några tårar

på bussen någon av alla de gånger jag åkt samma väg kom det över mej en insikt

mest som ett konstaterande som måste ha varit på väg länge men inte nått fram till mitt medvetande

för jag ville inte veta om det ..orkade inte med tanken på fler omställningar..jag hade ju gjort den inställning som —

ja som vad

som låg inlagd för såå länge sen

grundlagd addad

daddad ..att det inte fanns nåt sånt som att inte orka

orka måste man om man ville få överleva

men just där och då på bussen öppnades en spricka rakt ner till kroppens överlevnadscentrum

just för att det varit lite lugnare en tid ..jag kände av stressbadet ,

jag jagade på som om jag själv var en stressmotor

nånting sa till mej att det skulle vara omöjligt i längden att hålla på så där

men vad skulle jag göra i stället

minns olika musikstycken från den tiden ..”nej jag är bara trött så oändligt trött

men jag är inte sjuk inte sjuk” just de orden gav en insikt och tröstade mej samtidigt

alltså vad kunde jag ändra på

flytta närmare jobbet ..javisst bil och stå i bostadskö

och jag flyttade

sen hände det nåt nytt ..

det var som förbytt

och bromsen slog på

inget mer nu … nånting tvingade sej på

Det var verkligen inte lätt då . …blev nyss påmind då nån berättade –

just i den stunden kunde jag ta det lätt ,vet att sånt går att ändra på och först kunde jag endast associera till min stressiga dag i stan i går då jag glömde äta nåt ,trodde att nåt skulle fixa sej lätt men tog såå mycket mer krafter ,energi, engagemang och tid . Jag kom Plötsligt till en utmattningsgräns ,en nivå jag knappt längre kan förstå .Hur kan det komma sej går dispositionen aldrig ur ..ränder och tänder sitter kvar hela livet

är det inte någon annan som ställer de hårda kraven på mej så ser jag till att göra det själv på ett eller annat sätt ..de är det enda sätt jag lärt mej att det får vara att jag måste svara –ingen annan kan förklara .Kan jag lyssna nu ?Jag är inte helt säker ,risken finns ,lever kvar i mej som en larv som passar på att nosa sej fram till varje skarv där min själ är hoplimmad .Nånting som inte tål nåt slarv ..särskilt inte på nåt sånt som är blånat .MED BLÅmärken är det på det sättet ,de sitter kvar även om ingen märker dem ..och de behöver sin speciella hänsyn och omsorg för att inte börja värka igen .,