Jag läste nyss ett fb inlägg ,någon hade beskrivit sin barndom. Där orden flög fram och passade ihop .
SÅ mycke innehåll i ett litet stycke text .
i och för sej mest om glada och lätta minnen .
Men jag Kände mej inspirerad ,vaddå det är bara att starta .
Nu ska det bli av ,det ska bli mer ordning på mitt skrivande ,mer ambition ,nu räcker det med fördröjningar och prokrastineringar . DET behöver inte bli bra eller rätt på en gång ,det får bli i olika versioner ,återkommande till samma händelser ..ja hur som helst bara jag skriver —
men snabbt var jag åter nere i självifrågasättandets grottor
och gråtoner igen
vet inte var jag ska börja VARFÖR kan inte jag ?
Varför kommer jag inte igång ..hur kommer jag in ..var ska jag börja
inget speciellt minne ploppade upp .
Jag tog ett resolut beslut ..tar fram den tidigaste dagboken
den blå den första ..men där är redan de ursprungliga första bladen utrivna och jag kan endast hitta en äldre tjej som redan socialiserats in i sin grupp
då jag just ska stänga den faller en liten lapp ut mellan några oskrivna sidor
det är min lillebror som skrivit sitt namn skrivtränat med darriga penndrag en lapp till mej sin storasyster och genast kommer tårarna till hjälp varifrån och när 
gav mej min lillebror den
han som drunknade sen en smärtsam saknad väller över mej .Jag hade redan flyttat bort och inte träffat honom på flera år. Tänkt ge honom min bil den röda folkan som jag inte hade råd att ha kvar då jag började studera. Men allt krångel med att överföra mellan länder- Det hade känts så bra om jag fått ge den till dej TORE .Kanske var det du som var närmast lik mej i personlighet .
Just nu gör det så ont att jag inte alls visste vad du hade för känslor inför mej och den här lilla lappen berättar att du tänkt på mej som en syster du ville skriva till ge nånting du själv gjort.
Vissa av mina syskon var som av en annan sort …några som jag aldrig kunde komma nära och känna mej förtrogen med.
Som programmerade på ett annat språk ..gillade bråk
HUR kan det vara så stor skillnad i en syskongrupp
som varelser från en annan planet.
VISST lekte vi och skidade skrann och åkte pulka
byggde kojor, kastade, boll ,
simmade rodde ,osv
lek men inte kärlek’ inte snällt
med värme och omsorg
det var som ett spel att
tolerera den nödvändiga grupptillhörigheten
jag kan inte minnas att jag fått den 
nånstans finns ett minne där bror Kurt luras de dagboksblad som han påstår att ligger vid fars säng är med all säkerhet ditlagda av bror K själv eller Syster M the (usual partner in crime ) men lilla godtrogna jag tror på hans historia att farsan läst och beslutet tas att vi ska bränna upp de sidorna .
Ja jag var en snäll och godtrogen liten tjej lätt att lura och de var såna njöt av sina segrar då hon den där äldre systern gjorde sej så märkvärdigt viktig med sin prudentlighet och sitt allvar ..det stack i deras ögon ..väckte deras agg de njöt av att hitta på sätt att få henne ur balans .få henne lessen ,arg eller vad som helst bara inte låta henne va ifred med sina egna påhitt. Sån tur att nånting finns kvar
Tänk om det inte alls är nån slump att jag halkade in på den minnesbilden ..vad hände med min tilltro till mej själv just på grund av det mina syskon utsatte mej för ..ständigt ifrågasättande och retsamhet .Kanske har jag underskattat deras påverkan av hur min självbild påverkades av dem ..mer än av mina föräldrars attityder. och bemötanden. DET är väl också en sorts tabu ..eller ett påbud man måste älska sina syskon ..men om de inte går att älska .
Vem är den grymma fe eller mor som tvingar barn att älska dem som sårar och skadar vill illa ..ja det blev nån sorts kullerbyttor där . Tänk om det faktiskt var så att jag själv så gärna ville älska dem ..blunda för deras elaka retsamhet ..för jag så gärna ville ha snälla syskon .
Tänk OM det var mitt fel iaf att DE var stygga ..du som ska va äldst ska va mest förståndig och i det ingick att tåla vad som helst ..Att inte ens få va lessen ..ja det är sånt jag minns hände varje dag
en ide … att skriva av en dag ur dagboken
men då jag läser känns inte nån av texterna så just i dag att jag vill skriva av dem .Jag känner mej mest generad över den som då var jag .. som var jag då
visst tycker om men ..
eller så stänger jag av mina reaktioner då och på samma sätt kanske jag också gör det nu .
ORKAR jag inte tränga mej in under orden ,bakom meningarna som den lydiga förståndiga snälla och anpassade tjejen redan då hade blivit –
Som dischiplinerar och gymnastiserar och har integrerat internaliserat sina föräldrars påverkan
Jag läser på en sida hur mitt 15 åriga jag anklagar sej själv för att vara stygg ..det känns nu såå hemskt att läsa , DEN lilla tjejen som kämpat så hårt att överleva och klara av alla möjliga omöjligheter.
ATT se henne skriva så vända sej så som i attack emot sej själv ..Hur och var NÄR hände det ?
Antagligen gång på gång vid upprepade tillfällen den sk uppfostran att lära sej lyda utan att våga ifrågasätta. Få fnysningar till svar ,,tomhet och ifrågasättanden i stället för stöd och uppmuntran
Jag kommer att ha lång väg att gå innan jag kan skriva om de lätta barndomsdagarna förde var nog ganska få.
hur tar jag hand om henne nu
..hon som var jag då
men jag tog ju hand om henne redan då
eller hur !
Jag sökte upp allt det som kunde ge tröst och stabilitet åt mitt eget liv -Skrev dagbok ,ritade och målade ,gymnastiserade ..gick undan och läste ,gjorde mina läxor noggrant. Skötte mina kläder städade mitt rum -Hittade Evas kalender varje år fanns en massa tips, från såna tjejer som var som jag, det fanns fler av dem där ute i världen .Jag kände mej inte ensam längre
Virkade en keps ,sydde tofflor, läste alla böcker på skolans lilla bibliotek sen på ungdoms
avdelningen på stora biblioteket.
Började på vuxenavdelningens böcker
älwfewor 